Sápmi i litteraturen

"Kåtornas folk", "Elle-Kari" och "Sms från Soppero" är några bra skildringar av samelivet på svenska. SvD:s Erika Hallhagen väljer sina favoriter och konstaterar att det inte skulle skada med lite nyutgivningar.

Under strecket
Publicerad

Sápmi i litteraturen.

Foto: Erika Hallhagen
Annons

2014 kom journalisten Ester Blenda Nordströms reportagebok ”Kåtornas folk”, som här
recenseras i SvD, ut på nytt. Den ”wallraffande” journalisten - hon som uppfann begreppet långt innan Wallraff, tar här anställning som nomadlärarinna för samebarnen i Saarivuoma i Lappland. Och hon gör det med ett patos som många saknar än i dag - hon tar ställning för samerna, kritiserar det kristna förtrycket, men framförallt berättar hon oerhört målande och poetiskt om det urfolk vars renbetesmarker idag hotas av exploatering. Jag drar paralleller till Linda Västriks dokumentär
”De dansande andarnas skog” som utspelar sig idag i Kongo. Samtidigt beskriver Ester Blenda Nordström den nordliga naturen så levande att det värker i en exilnorrlännings hjärta.

”Kåtornas folk” var också den bok som fick den legendariska Vi-journalisten Elly Jannes att börja sin journalistiska bana som bland annat resulterade i en mängd reportageböcker, inte minst i Sápmi. I den fascinerande barnboken ”Elle Kari” (1951) gav hon och fotografen Anna Riwkin-Brick dåtidens unga tillgång till den samiska kulturen. Som kuriosa kan nämnas att både Jannes dotter Elle-Kari Höjeberg, kanalansvarig på P2, och Ellekari Sander sångerska i The Tiny har fått sitt namn efter den lilla sameflickan vars liv skildras i boken.

Annons
Annons
Annons