Annons

”Sanningskommission krävs om sexövergrepp”

Efter kampanjen #metoo är det självklart vår förhoppning att rättssystemet nu ska agera och mobilisera. Men i vissa fall bör en sanningskommission vara ett alternativ, skriver tio kvinnliga svenska kulturpersonligheter.

Publicerad

Kampanjen #metoo har spridit sig från Harvey Weinstein-affärens USA över hela världen och fått ett enormt genomslag även här i Sverige. Vi är tusentals kvinnor som har börjat berätta. Vi har berättat om sexuella trakasserier, ovälkomna närmanden, övergrepp och våldtäkter. För somliga har händelserna varit öppna sår, för andra djupt förträngda minnen, som väckts till liv när vi börjat prata om det.

För vi har lärt oss att tiga. Lärt oss att vara tysta. Att tiga om kränkande behandling är inget som kommer naturligt, det är något vi har tränats till. Från när vi i skolan berättade för läraren att en kille tafsat på oss och fick höra ”Han kanske är kär i dig?” till det besvärade mummel vi fick till svar när vi berättade för chefen att en kollega tagit oss på brösten.

Det krävdes att några få, ­modiga kvinnor bröt tystnaden och inte bara berättade vad de varit ut­satta för, utan också vem som faktiskt utsatt dem, för att omvärlden skulle börja reagera. Det skriver Nabila Abdul Fattah, Ulrika Good, Pernilla Hammargren, Johanna Linder, Mian Lo­dalen, Sofia Mirjams­dotter, Rojin Pertow, Vian Tahir, Laila ­Vianden och Katarina Wennstam.

Foto: privat, Olle Claesson, privat, Jenny Lindberg, Anna-Lena Ahlström, Pelle Sten/Wikipedia, Gunilla Welin/Fria Tidningen, privat, Oskar Sjödin, Göran Segeholm Bild 1 av 2
Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons
Annons