Annons
X
Annons
X

Sanningen om världens längsta linbana

I Norrland påstår man sig ha världens längsta linbana. Varför? Hur ser den historiska bakgrunden ut?

Harrisons historia
Linbanan passerar Skellefteälven vid Renström 1953.
Linbanan passerar Skellefteälven vid Renström 1953. Foto: Ur Skellefteå museums samlingar

När en del av den gamla Bolidenbanan marknadsförs som världens längsta linbana är det en sanning med modifikation. Vad som avses är världens längsta linbana för persontrafik. Mellan 1943 och 1987 transporterades malm från Skelleftefältet längs sträckan Kristineberg–Boliden på en 96 kilometer lång linbana – världens längsta. År 1987 revs emellertid huvuddelen av anläggningen, med undantag för en 13 kilometer lång sträcka, varav 3 kilometer över vatten, som fortfarande är i bruk för passagerartrafik. Bakgrunden är som följer.

Det började med andra världskriget. De omfattande ransoneringarna under beredskapsåren gjorde det svårt att föra malm från gruvorna till smältverket på Rönnskär. Lastbilstrafik var för dyrt, och endast sträckan mellan Bolidens anrikningsverk och Rönnskär hade järnvägsräls. Ett antal förslag diskuterades för att lösa problemet. Vissa yrkade på att en ny järnväg mellan gruvorna och Boliden var det bästa alternativet, men eftersom detta riskerade att bli ett både kostsamt och i tiden alltför utdraget projekt föll valet på en linbana. Boliden AB slöt kontrakt med AB Nordström Linbanor, och 1941 började man förhandla fram avtal med markägarna.

Under den hårda krigsvintern 1941–1942, med temperaturer på 30–40 minusgrader, drog man upp riktmärken genom vildmarken med hjälp av luftvärnsstrålkastare. Därefter höggs en 40 meter bred gata för att de stolpar som senare restes inte skulle drabbas av fallande träd. I april kunde själva bygget av linbanan, vars 514 banstolpar bestod av armerad betong, inledas med hjälp av omkring 1 500 arbetare. De högsta stolparna, som placerades vid Skellefteälven, nådde en höjd av 38 meter. Allt som allt förbrukades 24 000 kubikmeter betong, 1 100 ton armeringsjärn och 400 000 meter kablar och linor.

Annons
X

Projektet lyckades. Den första korgen med malm sändes iväg från Kristinebergs gruva den 14 april 1943. Därefter blomstrade och utvecklades linbanetrafiken kraftigt. Från att ha haft omkring 900 korgar på 1940-talet användes på 1980-talet omkring 1 400, och då bör man betänka att varje korgs lastkapacitet successivt ökade. Till slut sprang konjunkturerna likväl om linbanetekniken. Lastbilarna blev jämförelsevis billiga, vilket 1987 resulterade i beslut om nedläggning av driften. Då hade linbanan sammanlagt transporterat cirka 12 miljoner ton malm sedan starten 1943.

Stäng

HARRISONS HISTORIA – utvalda händelser och fenomen varje vecka direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Den enda del som räddades från rivningen – den så kallade Sektion IV, sträckningen Örträsk-Mensträsk – lanserades snart som ”Världens längsta linbana” och hade premiär för passagerartrafik i juli 1989. Sedan dess kan besökare färdas i fyrsitsiga kabiner som rör sig i en hastighet av 10 kilometer i timmen, lika fort som de gamla malmkorgarna.

    Annons
    Annons
    X

    Linbanan passerar Skellefteälven vid Renström 1953.

    Foto: Ur Skellefteå museums samlingar Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X