”Sanningen är ointressant”

I dag tar Mario Vargas Llosa emot guldmedalj och diplom i Stockholms konserthus. Men att få Nobelpris har sina sidor. SvD möter en missödesdrabbad litteraturpristagare som inte riktigt vaknat på rätt sida.

Uppdaterad
Publicerad
Dagen då Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund ringde hade Mario Vargas Llosa tänkt förbereda en lektion på Princetonuniversitetet, promenera i Central park, för träningsprogrammet för ryggen och gå till biblioteket för att skriva en artikel för El País. I stället inleddes ett två månader långt kaos.

Dagen då Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund ringde hade Mario Vargas Llosa tänkt förbereda en lektion på Princetonuniversitetet, promenera i Central park, för träningsprogrammet för ryggen och gå till biblioteket för att skriva en artikel för El País. I stället inleddes ett två månader långt kaos.

Foto: STAFFAN LÖWSTEDT
Annons

Mario Vargas Llosas Nobelvecka börjar inte bra. Redan på måndagskvällen trillar han under en fotografering och slår sig så illa att han haltar betänkligt och klagar över svåra smärtor dagen därpå. Dessutom håller han på att tappa rösten.

Egentligen vill den 74-årige Nobelpristagaren helst stanna på hotellrummet. Klockan är bara tio på tisdagsmorgonen när SvD möter honom, men han är redan trött på att alla drar i honom. Hans Nobelattaché Juan Iborra har fullt sjå med att få honom att fullfölja dagens åtaganden.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons