Annons

Ninad Ravi Bondre:Sanningen är inte demokratins räddning

Del av omslaget till New York Post den 27 maj i år efter att Twitter anklagat Trump för att sprida ”fake news”. Foto: New York Post / TT 
Del av omslaget till New York Post den 27 maj i år efter att Twitter anklagat Trump för att sprida ”fake news”. Foto: New York Post / TT  Foto: New York Post / MEGA / TT NYHETSBYRÅN

Det sägs att vi sedan några år befinner oss i postsanningens epok. Hotet mot vår demokrati stavas ”fake news” och alternativa fakta, men hur allvarligt är det egentligen? I en ny bok gör två forskare upp med vad de kallar vår tids största missuppfattning.

Under strecket
Publicerad

På senhösten 2016 började en samtidsberättelse att spridas över västvärlden som handlade om att sanningen inte längre ägde den vikt den tidigare haft. Det verkade som om vi befann oss i ”postsanningens” tid, en tid där vad som var sant och falskt inte längre gick att urskilja lika tydligt. Storbritanniens Brexit och Trumps seger i det amerikanska presidentvalet hade skickat signaler om att den liberala demokratin befann sig i en kris. När uttryck som ”fake news” och ”alternativa fakta” började dyka upp i händelsernas kölvatten tycktes det stå klart att krisen i grunden handlade om en ny syn på sanningen. Under månaderna som följde blev ”post-truth” snabbt ett lika dystopiskt som oundvikligt begrepp för att försöka förstå dessa samtidsskeenden. 

Den sedan tidigare växande tron på internets och sociala mediers demokratiska möjligheter överröstades nu av larmen om fake news och ”filterbubblor”. Forskare började marschera till försvar för fakta och vetenskap som om deras liv hängde på det. Postmodernismen blev återigen en populär slagpåse för allsköns anklagelser. Men i takt med att denna samtidsberättelse etablerades, började akademiker, journalister och intellektuella också att försöka förklara vad postsanning egentligen betydde. Många tog fasta på Oxford Dictionarys definition av en tid där känslor, övertygelser och åsikter börjat väga tyngre än objektiva fakta. Även om vissa höjde ett varningens finger för att sörja sanningens död i förtid, godtog långt fler – i synnerhet de röster som blev de mest framträdande i medierna – denna nya epok som given. Vi levde i en postsann värld. Återstod endast att analysera de skenbara symtomen, föreslå botemedel – och göra motstånd. ”Nu får det vara nog! Nu ska jag ut och bråka”, sa filosofen och sedermera akademiledamoten Åsa Wikforss i ett tal och satte ord på mångas upplevelse.

Annons
Annons
Annons