Recension

Mia. Sanningen om GömdaSanning och konsekvens

TIDENS OFFER När Liza Marklunds ”Gömda” kom ut gav den röst åt slagna och hunsade kvinnor. Nu har det visat sig att Marklund slarvade med sanningen. Medieforskaren Ester Pollack har läst böckerna och summerar debatten.

Under strecket
Publicerad
Frilansjournalisten Monica Antonsson håller upp ett välläst exemplar av första upplagan av Liza Marklunds bok ”Gömda” under tidskriften Neos debatt om boken i Stockholm.

Frilansjournalisten Monica Antonsson håller upp ett välläst exemplar av första upplagan av Liza Marklunds bok ”Gömda” under tidskriften Neos debatt om boken i Stockholm.

Foto: SCANPIX
Annons

Det surrar av förväntningar när Publicistklubben har inviterat till månadens debatt. De senaste veckornas uppståndelse kring frilansjournalisten
Monica Antonsson och författaren och journalisten Liza Marklund – och indirekt en kvinna vid täcknamn Mia Eriksson – ska avhandlas. Publiken är rekordstor, alla får inte plats. Vad lockar?

Under de senaste veckorna har omkring tre, fyra olika diskussioner pågått på en och samma gång, svåra att alltid hålla isär. I vilken utsträckning är Liza Marklunds historia i boken ”Gömda” om misshandlade och förföljda Mia Eriksson tillrättalagd? Är det rätt att lansera en bok som
sann , när verkligheten är friserad? Hålls författaren och journalisten Liza Marklund om ryggen av medieetablissemanget som vägrar kommentera Antonssons bok,
Mia. Sanningen om Gömda, vari hon går tillrätta med Marklunds berättelse? Har den larmande bloggosfären äntligen fått ett berättigat genombrott? Eller pågår kanhända ett drev där bytet är en kvinna rik i flera avseenden; på framgång, på pengar, på läsare och uppmärksamhet?

Annons
Annons
Annons