Annons

The magnificent sevenSann etnisk mångfald i nygammal västern

Denzel Washington.
Denzel Washington. Foto: Sam Emerson

Den nya versionen av ”Sju vågade livet” är en hjärtlig hyllning till originalet. Men efter den snyggt snickrade inledningen övergår filmen i dataspelslikt busraffel, skriver Jan Lumholdt.

Under strecket
Publicerad
Foto: Scott Garfield Bild 1 av 1

Årets filmfestival i Venedig öppnade med ”La la land”, en musikal, och avslutade med ”The magnificent seven”, en västern. Två fina old school-genrer, därtill på säsongens hetaste biomeny. Lite tillväxt vore ett välkommet komplement till alla superhjältarna.

Västernfilmen är nu här. En tidigare version från 1960 bär samma originaltitel och hette hos oss ”Sju vågade livet”. Historien om en bondby som anlitar en grupp tuffingar för att bli kvitt rövarbandet som årligen plundrar deras skörd var hämtad från ”De sju samurajerna”, en klassikernas klassiker från 1954 av Akira Kurosawa. I sådant ljus kunde ”Sju vågade livet” lätt ha avfärdats som banal hollywoodisering men har blivit sin egen lilla klassiker. Vad den saknar i Kurosawas mästartouch kompenserar den med en robust rollista med folk som Yul Brynner, Steve McQueen, James Coburn och Charles Bronson. Mycket mera manlighet fick man inte för pengarna den gången, om ens i dag. Där är också en maffig signaturmelodi vi gärna inte glömmer. Habile regissören John Sturges mottog en varm eloge från Mäster Kurosawa, samt ett svärd.

Annons
Annons
Annons