Annons
X
Annons
X

Sänk reporäntan till 1,0 procent

RIKSBANKEN BÖR SKAPA OPTIMISM Riksbanken bör frångå mönstret med små förändringar i räntan och agera i konsekvens med att man blivit överraskad av krisen. Reporäntan bör sänkas till cirka 1,0 procent. En första sänkning borde vara till en nivå på högst 2 procent, skriver Bengt Assarsson, docent i nationalekonomi och tidigare analytiker i Riksbanken.

Riksbankens modell för att beräkna räntan tar inte hänsyn till tillgångsmarknaderana. Bilden: Riksbankschefen Stefan Ingves frågas ut i riksdagens finansutskott.
Riksbankens modell för att beräkna räntan tar inte hänsyn till tillgångsmarknaderana. Bilden: Riksbankschefen Stefan Ingves frågas ut i riksdagens finansutskott. Foto: J-E HENRIKSSON/SCANPIX

Riksbanken, och de flesta andra bedömare, har helt tagits på sängen av den senaste tidens utveckling på de finansiella marknaderna. En genomläsning av de senaste penningpolitiska protokollen och räntehöjningarna i juli och september visar det med all önskvärd tydlighet.

Den turbulens som nu råder på både aktie- och fastighetsmarknad (tillgångsmarknaderna) medför betydande realekonomiska konsekvenser. Avgörande är vad man här kan vänta sig och hur den ekonomiska politiken bör reagera.

Riksbankens politik har under senare år präglats av öppenhet och man publicerar numera en räntebana som beskriver hur den framtida politiken förväntas bli.

Annons
X

Det är i det nuvarande ekonomiska läget särskilt viktigt att man beaktar sambanden mellan tillgångsmarknaderna och den reala ekonomin. Den modell som Riksbanken använder för att beräkna räntebanan – Ramses – är dock inte lämpad för detta.

Tillgångspriserna kan falla med 50 procent utan att det får annat än marginella effekter i denna modell. Det duger inte.

Riksbanken bör nu försöka precisera hur man tänker sig att den reala ekonomin reagerar på förändringarna i tillgångsmarknaderna.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Jag har gjort beräkningar med en makroekonomisk modell där explicit hänsyn tagits till samverkan mellan den reala ekonomin och tillgångsmarknaderna. Jag har använt ett mycket stort antal alternativa specifikationer. Några huvudresultat framträder tydligt.

    De realekonomiska konsekvenserna blir betydande. BNP-tillväxten blir flera procentenheter lägre än vad man kunde vänta sig bara för några månader sedan.

    BNP-nivån faller under cirka ett års tid. Den svenska börsen är för närvarande (11/11 2008) kraftigt undervärderad. Det är svårare att bedöma läget på fastighetsmarknaden, som kan ha en nyckelroll i utvecklingen.

    Enligt mina beräkningar var fastighetsmarknaden övervärderad med 15–20 procent när prisnivån var som högst i början av året. Statistiken är här avsevärt fördröjd, men enligt anekdotiska uppgifter från mäklare kan prisnivån ha fallit med 10–30 procent. Även fastighetspriserna kan därför vara undervärderade.

    Psykologiska effekter kan naturligtvis göra att priserna fortsätter att falla på tillgångsmarknaderna, trots att priserna är undervärderade. Enligt mina beräkningar kan fastighetspriserna falla med cirka 30 procent innan en återhämtning sker nästa år.

    Det är nu viktigt att man väger in det speciella i den situation som råder. Riksbanken har här en nyckelroll genom möjligheten att påverka utvecklingen på tillgångsmarknaderna, som är särskilt känsliga för förändringar i räntenivån.

    Enligt min uppfattning bör Riksbanken frångå det vanliga mönstret med små successiva förändringar i räntan, vilket kan passa i ett normalt konjunkturförlopp, men inte i det nuvarande läget. Det finns ingen vettig ekonomisk modell som i nuläget föreslår en försiktig successiv räntesänkningspolitik.

    Riksbanken bör agera i konsekvens med att man blivit totalt överraskad.

    Man bör sänka reporäntan från 3,75 till cirka 1,0 procent i högst tre steg och samtidigt signalera en successiv återgång till normala nivåer kring 4 procent så snart återhämtningen i ekonomin på allvar inletts.

    En första sänkning borde vara till en nivå på högst 2 procent. Riksbanken bör också göra klart att med den förväntade konjunkturutvecklingen är alltför hög inflation historia och inte längre något problem de närmaste åren.

    Med små ängsliga räntesänkningar och en med konjunkturen sänkt inflationstakt riskerar man att få alldeles för höga realräntor i det konjunkturförlopp som väntar.

    Riksbanken får då agera under galgen. Man bör även vara beredd att fatta beslut utanför den ordinarie mötesordningen.

    Den största risken är nu att hushåll och före­tag snabbt får alltför pessimistiska framtidsförväntningar som kan bli mycket svåra att påverka med ekonomisk politik.

    En stor räntesänkning minskar risken för det. Den skulle bryta nergången på fastighetsmarknaden, påverka aktiemarknaden positivt och därmed bidra till ökad optimism hos både konsumenter och företag.

    BENGT ASSARSSON

    docent i nationalekonomi vid Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet

    Bengt Assarsson har under cirka 15 år arbetat som makroekonomisk expert och konjunkturanalytiker vid finansdepartementet och Riksbanken.

    Annons
    Annons
    X

    Riksbankens modell för att beräkna räntan tar inte hänsyn till tillgångsmarknaderana. Bilden: Riksbankschefen Stefan Ingves frågas ut i riksdagens finansutskott.

    Foto: J-E HENRIKSSON/SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X