X
Annons
X

Ulf Boëthius: Sandgren såg barnen som jämlikar

En av den svenska barnbokens tidiga förnyare hade höga tankar om sina läsares intelligens. Så höga att hans ”Skymningssagor” gavs ut som vuxenbok. Som barnpjäsförfattare förebådade Gustav Sandgren Lennart Hellsing.

Publicerad

Kommer ni ihåg Kajsa Rutlapp och Katten Jaum? Nej, kanske inte. Det var ett tag sedan de syntes till nu. Men för bara några decennier sedan var de kända i hela den svenska barnboksvärlden. Det var med dessa figurer, huvudpersoner i var sin bokserie, som Gustav Sandgren på 1950-talet blev känd som barnboksförfattare för den stora publiken. Det var humoristiska böcker om talande djur och levande leksaker, den ena i Nalle Puhs efterföljd, den andra i Pelle Svanslös. De var lustiga men inte särskilt originella. Gustav Sandgren kom vid denna tidpunkt definitivt i skuggan av yngre rolighetsministrar som Astrid Lindgren, Lennart Hellsing och Åke Holmberg. Kajsa Rutlapp, som bara tänker på att bli gift, var hopplöst föråldrad i jämförelse med Pippi Långstrump.

Sin viktigaste insats som barnlitteraturförfattare hade Sandgren i själva verket gjort långt tidigare. Han hade slagit igenom som en av de uppkäftigaste medlemmarna i författargruppen Fem unga, modernismens spjutspets i Sverige i början av 30-talet.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X