Recension

Resan utSamhällsroller i upplösning

Redan i sin debutroman skildrar Virginia Woolf klyftan mellan människors potential och deras förminskande roller. En förändring tränger sig på för de engelska resenärer som konfronteras med oförstörd natur.

Under strecket
Publicerad
Annons

”Jag tycker om att se saker pågå – som vi såg er den där kvällen när ni inte såg oss – jag älskar friheten i det – det är som att vara vinden eller havet.” Rachel Vincrace i ”Resan ut” skulle kunna tala för sin skapare, Virginia Woolf. I stora delar av sitt författarskap strävade hon efter att beskriva det mänskliga medvetandet genom karaktärer som iakttog vardagliga skeenden. I debutromanen ”Resan ut” från 1915 är experimenten med medvetandeströmmar avlägsna, men redan här upptar frågan Woolfs intresse. Romanen, som först nu översatts till svenska, saknar därför en del av den intensitet som ”Vågorna” och ”Mot fyren” har, men Woolfs idéer blir å andra sidan desto tydligare här.

När Rachel ska beskriva det observerande idealtillståndet jämför hon det med havet, något som är ständigt närvarande i Woolfs böcker. I ”Resan ut” är man alltid så nära havet att man kan höra vågornas skvalpande, och en metafor där Rachel befinner sig i havet återkommer lika rytmiskt som vågorna själva. Att hennes far är redare och härskar över vågorna på sitt fartyg Euphrosyne är inget sammanträffande.

Annons
Annons
Annons