Annons

Hello, My Name Is DorisSally Field lyfter klichéetung komedi

Sally Field som Doris.
Sally Field som Doris. Foto: Aaron Epstein/UIP/Sony

Anna Hellsten ser en film med inte bara en äldre kvinna som huvudperson utan dessutom en äldre kvinna med både drömmar och drifter intakta.

Under strecket
Publicerad

Nora Ephron var bra på det. Nancy Meyers är det fortfarande. Men annars är det breda Hollywood ökänt handfallet inför skådespelargruppen kvinnor över 35 och vad de förväntas kunna, eller snarare inte förväntas kunna gestalta på film (leta fram Amy Schumers sketch ”Last fuckable day” på Youtube för en mer genomgripande förklaringsmodell). Det där är ett konkret skäl att bli glad över Michael Showalters ”Hello, my name is Doris”, en historia med inte bara en äldre kvinna som huvudperson utan dessutom en äldre kvinna med både drömmar och drifter intakta.

Sally Field spelar Doris, en ängslig 60-åring som bott tillsammans med sin sjuka mamma ända till mammans död. Nu står Doris ensam med ett överbelamrat hus, en bror och svägerska som tycker att hon är besvärlig och ett administrationsjobb längst ner i hackordningen på ett företag där de unga, hippa cheferna just bestämt att kontorsstolarna ska bytas ut mot pilatesbollar. (”But I like my chair! It has a back!”, kvider Doris, innan hon fogar sig.)

Annons
Annons
Annons