Annons
Recension

Jag är inte rabiat. Jag äter pizzaSaklig ton gör det abnorma tydligare

Uppdaterad
Publicerad

Niklas Orrenius bok om Sverigedemokraterna, ”Jag är inte rabiat. Jag äter pizza”, som ges ut i pocketformat direkt, har föregåtts av ryktet att den avdemoniserar partiets medlemmar. Bokens titel bär onekligen syn för sådan sägen, men det är likväl en missvisande beskrivning. Visst framstår den ordinäre sverigedemokraten som högst vardaglig, men vad hade ni väntat er, för att parasitera på Leonard Cohens dikt om Eichmann: Bockfot och horn?

Boken innehåller närmare tjugo reportage som Orrenius skrivit för Sydsvenskan. På åtminstone två punkter utmanar han den gängse rapporteringen om Sverigedemokraterna. Han kritiserar handfallenheten inför partiet, de återkommande samtalen på redaktionerna om hur Sverigedemokraterna skall behandlas. Han ger ett enkelt svar: Skriv om dem som om vilket parti som helst. Han utmanar även den ensidiga inriktningen på partiets invandringspolitik. Den riskerar att skymma den omvälvning av samhället som partiet vill genomföra.

Annons
Annons
Annons
Annons