Sahlinaffärens två dimensioner
Mona Sahlin lät under onsdagskvällen meddela att att hon lämnar sitt uppdrag som Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Det tog mindre än ett dygn efter att Expressen publicerat uppgifter som gör gällande att hon har skrivit under ett falskt intyg till en av sina livvakter. En förundersökning har inletts om osant intygande alternativt grovt osant intygande. Dessutom har Sahlin enligt Skatteverket inte vare sig under 2015 eller under 2016 betalat in några sociala avgifter (Expressen 4/5). Efter Expressens konfrontation, betalades dock pengarna in.
Det finns två väsensskilda aspekter av Sahlin II-affären. Det ena handlar om karaktärsfrågan. Om den finns inte mycket mer att säga än att uttrycka djup beklagan; det är illa ifall uppgifterna visar sig stämma. Vi kräver av personer som har upphöjda positioner att de beter sig rimligt och respektingivande. Detta är inte samma sak som att statsråd, generaldirektörer och nationella samordnare aldrig får göra misstag. Men vi förväntar oss att man i stort och smått visar hyggligt mått på omdöme och mognad; att man håller sig på vägen. Av respekt för sitt ämbete och dem som betalar ens lön. I detta avseende har Mona Sahlin brustit.