X
Annons
X
Recension

Jennie Bomb Sahara Hotnights - Jennie Bomb

När Sahara Hotnights först kom indundrande med debuten C&mon let&s pretend 1999 var det med en smittande kompromisslöshet och kaxig självsäkerhet för att komma från ett gäng 17-, 18-åringar. Sahara Hotnights har vuxit flera storlekar sedan dess och klarar galant av steget från hungriga utmanare till säkra titelförsvarare. Nu lyser det i stället en ny proffsighet, både i låtarna och i och med Chips Kiesbyes produktion. Jennie Bomb är fylld av raka rockriff och catchy pophookar.
Inledande Alright alright (here&s my fist where&s the fight?) klockar in på sköna 2:06 och lämnar ett härligt sug efter mer. Sahara Hotnights är som bäst när Maria Andersson snarare skriker än skönsjunger och hela bandet sprutar av attityd. Riktigt så bra blir det aldrig igen, men plattan sprudlar av samma ungdomliga energi och höga tempo rakt igenom, till och med i Whirlwind reaper i vad som i sammanhanget får kallas en ballad.
Sahara Hotnights undviker samtidigt att hamna i riot grrl-facket eller bland likformiga band som
Veruca Salt/Babes In Toyland/L7. De talar ett klassiskt musikaliskt språk, men det är ett språk som alla förstår.
Det är kanske inte spännande, men rock är alltid kul. Det har Sahara Hotnights förstått och de visar det för övrigt rakt igenom Jennie Bomb.
Lyssan även på: Hellacopters.

Eric Fallander

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X