Annons
Recension

Beasts of the southern wildSagans kraft skapar magi

Det var länge sedan våra drömmar och rädslor blev en så bra berättelse och en så fruktansvärt vacker film, skriver Hynek Pallas och ger ”Beasts of the southern wild” toppbetyg.

Under strecket
Publicerad

Första gången som jag ser ”Beasts of the southern wild” ramlar jag lyckligt omtöcknad ut i natten. Står i en gränd och drar ner kall luft i lungorna och minns mina senaste upplevelser av filmer på svenska biografer – hur ordet ”avhumanisering” allt oftare kryper in i tanken. Av den laserprecision till realism som den digitala storfilmen eftersträvar. Av dess uppluckrade redigeringscheman, där kroppens sammanhang ges upp på sensationens altare. Av dramaturgiskt perfekta historier i mellanbudgetfilmer och dokumentärer, där människan blir tydligt ond eller god. Mellanrummen; det flytande, det sökande – det som gör att ett barn på bio vänder sig till sin pappa och undrar och det leder till ett livslångt samtal för det finns inga andra svar om kultur än samtalet – det är snart borta.

Benh Zeitlins debutfilm om en sexårig flicka i ett isolerat samhälle i New Orleans träskmarker inleds med orden: ”Ofta slår alltings hjärta och pratar till varandra på språk jag inte förstår”. Hushpuppy (Wallis) och hennes kollektiv lever i vad de kallar för Badkaret – i husvagnar och ombyggda flytande bilar – intill en fördämning i Louisiana.

Annons
Annons
Annons