Krönika

Anna Laestadius Larsson:Sagan om hon-tiden och hon-jobben

Under strecket
Publicerad
Annons

Det är skillnad på Gösta och Zlatan, tänker jag när jag hittar historikern Yvonne Hirdmans bok ”Gösta och genusordningen” undanstoppad i sängbordslådan där den med all sannolikhet har legat otummad sedan den gavs ut 2007. Annat var det med den i veckan Augustprisnominerade ”Jag är Zlatan Ibrahimovic”. Den kastade jag mig över precis som miljoner andra svenskar, fascinerades över den moderna askungesagan, garvade nästan lika brett som Ibra själv åt hans fantastiska rövarhistorier och traderade dem glatt vidare. Jag är ett stort fan av Zlatan och har absolut ingenting emot att se honom ta emot priset för årets fackbok vid sidan av författaren David Lagercrantz, om det nu skulle bli så. Och jag tror inte att Yvonne Hirdman sörjer heller, hon fick ju själv priset för sin fina biografi ”Den röda grevinnan”, om sin mamma, för bara ett par år sedan.

Men när jag står där med gamla dammiga Gösta i handen kan jag ändå inte låta bli att ömma för honom. Till skillnad från Zlatan kommer Gösta (och genusordningen) så uppenbart aldrig nomineras till något pris med vackra ord som ”lockar även den som inte alltid vandrar på litterära vägar”. Gösta är symboliskt för mannen som norm. Yvonne Hirdman är kvinnan som tog genusbegreppet till Sverige. Men boken rymmer, när jag nu sent omsider börjar läsa den, en helt fantastisk historia, förklaringen till vår extremt könssegregerade arbetsmarknad och förmodligen anledningen till varför småbarnsmammor är dubbelt så mycket sjukskrivna som sina män. Det är berättelsen om hur kvinnor på bred front började lönearbeta.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons