X
Annons
X

Magnus Eriksson: Sagan förloras i nya serien om Forsyte

Även om den tv-aktuella Forsytesagan har stora förtjänster är det den imponerande BBC-serien från 60-talet som vinner på en jämförelse. Nyinspelningens psykologisering gör att berättelsen förlorat sin episka bredd och blivit kammarspel - mer Bergman än Balzac.

Publicerad

I kväll visar SVT det näst sista avsnittet av Granadas nya version av Forsytesagan, producerad av David Boulter. Till skillnad från BBC:s version från 1967 baseras den bara på de tre första delarna av John Galsworthys romansvit. Dessa delar, ”Förmöget folk”, ”Bojor” och ”Att hyra”, publicerades 1922. De tre senare delarna, ”Den vita apan”, ”Silverskeden” och ”Svanesång”, gavs ut 1924-1928. Galsworthy kallade den delen av sviten för ”En modern komedi”. Genom sin fokusering på Fleur Forsytes liv som Mrs Mont, sedan hon i desperation svarat ja på Michael Monts envisa frieri, bildar dessa tre delar en avgränsad enhet. Det stora tidshoppet skedde dock inte mellan trilogierna, utan mellan ”Bojor” och ”Att hyra”. Den förra slutar med att antagonisterna och kusinerna Soames och Young Jolyon (eller Jo) får varsitt barn, Jolyon med Soames förra fru Irene. I nästa del är de båda barnen, Jon och Fleur, 19 år. Och förälskade i varandra, ovetande om varför deras fäder hatar varandra.

Den första trilogin handlar om familjen Forsyte, i den andra är greppet bredare. Redan dess samlande namn för tankarna till Balzacs ”La comédie humaine”. Den handlar också om det sociala och politiska spelet i samtiden, knutet till Michael Monts politiska karriär. Galsworthys illusionslösa analys minner om den franske föregångaren. Det gör även de ironiska tonfallen i hela sviten.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X