Annons

Så vill jag minnas min vän Tove Jansson

Tove Jansson gjorde inte bara tv-serie av sina Mumintroll. Hon skrev också dramatik för tv och radio. SvD:s medarbetare Gunilla Jensen, dramaturg och dansskribent, samarbetade i två decennier med Tove Jansson och blev också en god vän.

Uppdaterad
Publicerad

Året är 1976. Jag ska äta lunch med Tove Jansson på hotell Carlton i Stockholm. Uppdraget är att diskutera en originalpjäs för televisionen, beställd av TV2-teaterns chef Lars Löfgren. Givetvis är jag spänd inför mötet med den världsberömda författaren, men det går lätt att få kontakt med den varma och vänliga Tove. Hon talar lågmält med mjuk stämma, orden är distinkta. Hon är ödmjuk inför uppgiften att skriva tv-dramatik. Berättar om svårigheterna och nödvändigheten i att lämna Mumindalen för vuxenvärlden, avslöjar att den pjäs hon har i tankarna ska bli ett kammarspel som heter ”Fönstret” och handlar om ett äkta par som tror sig vara de sista människorna sedan jorden gått under. Ett passande ämne för författaren till novellen ”Filifjonkan som trodde på katastrofer”.

Plötsligt står en man vid vårt bord med famnen full av blommor. Han vill tacka för ”Höstvisa”; för den underbara text som skänkt honom och många andra tröst och eftertanke. Tove är rörd och generad.

Foto: DAN HANSSON Bild 1 av 3

Tove Jansson.

Foto: DAN HANSSON Bild 2 av 3

Tove Jansson och livskamraten Tuulikki Pietilä under en en fisketur vid Bredskär i Finska viken 1961.

Foto: ALF LIDMAN/TT Bild 3 av 3
Annons
Annons
Annons
Annons