Vikingen. En historia om 1800-talets manlighetSå växte hornen ut på vikingarna

En svensk fotbollssupporter iförd den hornförsedda hjälm som de riktiga vikingarna aldrig bar. I synnerhet inte av plast.
En svensk fotbollssupporter iförd den hornförsedda hjälm som de riktiga vikingarna aldrig bar. I synnerhet inte av plast. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

När Sverige miste Finland behövdes en historisk förebild att söka kraft ur – och valet föll på vikingen. Dick Harrison läser en roande introduktion till den viking som skapades på 1800-talet, men som aldrig fanns i verkligheten.

Under strecket
Publicerad
En viking – så som vi vill att han ska se ut, men som han faktiskt aldrig gjorde.

En viking – så som vi vill att han ska se ut, men som han faktiskt aldrig gjorde.

Foto: TT
Annons

Säg ”vikingar” och det hjälper inte om ni ägnat ett smärre akademiskt liv åt att avliva myter. När jag ber mina studenter säga det första de kommer att tänka på när de hör ordet blir det idel hornhjälmar, yxor, drakskepp, midvinterblot, flugsvampar och skägg. Om jag kontrar med att hornhjälmarna är en bluff som hittades på av en tysk kostymritare inför en Wagnerpremiär på 1870-talet får jag kommentar i stil med ”jo, jag har hört något sådant, men…”

Kort sagt, hornen är här för att stanna, lika självskrivna i Västerlånggatans turistbodar som i det svenska historiska medvetandet – detta trots att vår moderna kulturs vikingar saknar kopplingar till det fjärran förflutna utan är fantasifoster från 1800-talet. Historien om hur vikingarna introducerades, bearbetades och fick sin besynnerliga utstyrsel är väldokumenterad och genomanalyserad. Anna Lihammers och Ted Hesselboms lilla bok ”Vikingen. En historia om 1800-talets manlighet” är närmast att betrakta som en populärvetenskaplig sammanfattning av rönen. I detta ligger naturligtvis inget fel – det är alldeles utmärkt att berättelsen om hur skandinaverna uppfann sina förfäder görs tillgänglig för en bred läsekrets.

Annons
Annons
Annons