Geisha eller samuraj? Japan och japonismenSå tog Japan makten över japonismen

 Japanskt träsnitt av  Toyohara Kunichika (1835–1900).
Japanskt träsnitt av Toyohara Kunichika (1835–1900). Foto: Lars Sjöqvist

Den Japanfeber som bröt ut i väst kring förra sekelskiftet kan inte ses som kulturell appropriering. Tvärtom dirigerade den japanska staten både handeln med utlandet och bilden av det egna landet.

Publicerad
”Geisha eller samuraj?”.

”Geisha eller samuraj?”.

Foto: Gidlunds förlag
Monica Braw får Konungens medalj av 8:e storleken i högblått band vid en ceremoni på Stockholms slott i oktober förra året.

Monica Braw får Konungens medalj av 8:e storleken i högblått band vid en ceremoni på Stockholms slott i oktober förra året.

Foto: Fredrik Sandberg/TT
Monica Braw är fil dr i japansk historia och var 1983–1993 SvD:s korrespondent i Tokyo. Hon har skrivit flera fackböcker om Japan. 2011 erhöll hon Den uppgående solens orden från Japan och 2021 Konungens medalj i 8:e storleken i högblått band.

Monica Braw är fil dr i japansk historia och var 1983–1993 SvD:s korrespondent i Tokyo. Hon har skrivit flera fackböcker om Japan. 2011 erhöll hon Den uppgående solens orden från Japan och 2021 Konungens medalj i 8:e storleken i högblått band.

Foto: Pressbild
Carl Larsson inspirerades av japansk estetik. Här i ateljén på gården i Sundborn.

Carl Larsson inspirerades av japansk estetik. Här i ateljén på gården i Sundborn.

Foto: TT
Annons

Japonismen, den påverkan som japansk konst, arkitektur, mode och konsthantverk har haft på västerländsk konst sedan andra hälften av 1800-talet, brukar ses som ett praktexempel på exotism och kulturell appropriering. En appropriering förutsätter att det land vars kultur exploateras, befinner sig i ett underlägset maktförhållande: det kan inte styra hur dess kultur apostroferas och utnyttjas.

Men är det verkligen korrekt att se japonismen som en form av kulturell appropriering? Nej, menar Japankännaren Monica Braw i ”Geisha eller samuraj?”, en gediget faktaunderbyggd och intresseväckande genomlysning av japonismen. I själva verket, menar hon, hade japanerna i det närmaste full kontroll över hur deras konst presenterades i utlandet. Inte nog med det, de var förutseende nog att använda den för att skapa en bild av det egna landet som en kulturell stormakt.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons