Annons

Så ock på jorden”Så ock på jorden” räddas från haveri

Arne (Lennart Jähkel) och Lena (Frida Hallgren) i ”Så ock på Jorden”.
Arne (Lennart Jähkel) och Lena (Frida Hallgren) i ”Så ock på Jorden”. Foto: Anders Birkeland

Det gormas, hulkas och skrattas till max i Kay Pollaks nya korståg mot etablissemang och jante. ”Så ock på jorden” räddas från haveri av Frida Hallgrens inlevelsefulla spel.

Under strecket
Publicerad

”Få har lyckats skildra frigörelsen av den tyglade men eldfängda svenska passionen på film som Kay Pollak gjorde i 'Så som i Himmelen' 2004.” Nej, filmbolaget bakom Pollaks publiksuccé skräder inte orden när det nu är dags att presentera uppföljaren. Men så gick också 1,4 miljoner svenskar på bio för att se Michael Nyqvists världsdirigent återvända till sin norrländska hemby, bli kär i Frida Hallgrens snabbköpskassörska Lena, ta över kyrkokören och dö.

Kritikerna var väl inte fullt lika förtjusta i Pollaks comeback efter 18 år – han är trots allt en regissör som aldrig varit rädd för att… hm… använda patos. Eller för den delen bygga manus på stolparna under fliken ”inspiration” på sin hemsida. För Pollak är också föreläsare i självhjälpsskrået. Om genrens grundklichéer att tanken kan påverka kroppen fysiskt – sammanfattade i Pollaks fras ”Jag är en gudalik och fantastisk människa” – var påtagliga redan i ”Så som i himmelen”, så är det inget mot vad som serveras i ”Så ock på jorden”.

Annons
Annons
Annons