Annons

Annah Björk:”Så mycket bättre” inget hot mot hiphopen

Jam Master Jay och Darryl Mc Daniels i Run DMC 1988. Linnea Henriksson 2018.
Jam Master Jay och Darryl Mc Daniels i Run DMC 1988. Linnea Henriksson 2018. Foto: Def American Pix/IBL/TV4

Det var knappast med Linnea Henrikssons ”Så mycket bättre”-rap som hiphopens subversiva ursprung späddes ut i mainstream-artisters lån av beats och stil. Det hände för länge sedan.

Publicerad

Vi tog spårvagnen in till Avenyn, där det fanns en golfaffär. Fnissande gick vi in i den stela butiken, men de hade vad vi var ute efter. Solskärmar som var lika hiphop som de vi sett stjärnorna bära på ”Yo! MTV raps”. Några år senare hade våra appropriationer gått under den nedsättande benämningen ”whigger”. I dag är ordet i sig så grovt att jag först inte vill skriva ut det. Och outfiten vi stolt bar, det är idag catwalk-mode och kopierat hos klädkedjorna.

Under barndomsåren lånade hiphopen sina uttryck. Guldklockor från affärsmän, skjortor från baseball-jocksen. Med fantasi och envis kreativitet byggde den nya subkulturen sin egen identitet på det som fanns att tillgå. Musiken pusslades av delvis existerande låtar, stulna och samplade i en ny kontext blev de någonting ingen annan hört förut. Det var befriande fritt, på så sätt kunde allt vara hiphop. 

Kodie Shane

Foto: RMV/IBL Bild 1 av 5

Little Jinder

Foto: Jerker Ivarsson/IBL Bild 2 av 5

Linnea Henriksson

Foto: Karin Törnblom/IBL Bild 3 av 5

Beatles

Foto: Apple/Universal Bild 4 av 5

Billie Eilish

Foto: Nichole/IBL Bild 5 av 5
Annons
Annons
Annons