Så många enhörningar, så få jungfrur
Publicerad
Enhörningen nämns först av den grekiske vetenskapsmannen Ktesias av Knidos, ungefär fyrahundra år före Kristus, som beskrev ett slags snabbfotad vild åsna, med ett horn som var en och en halv aln långt, och som skulle finnas i Indien.
På medeltiden övergick enhörningen från ett naturvetenskapligt till ett mytologiskt fenomen. Den symboliserade inkarnationen – det gudomliga i kroppslig gestalt – och kunde inte fångas, menade man, annat av en jungfru. När djuret såg henne lade det sig till ro i hennes knä, och kunde så fjättras.