X
Annons
X
Recension

Jeff Lynne's ELO Så likt Beatles att det kan klassas som plagiat

Ingen konsertupplevelse men klassisk popmusik av stabilaste slag. Den första konserten på svensk mark sedan 1982 är ingen rusig återkomst för Jeff Lynne och hans Electric Light Orchestra. Dan Backman ser tretton utbytbara musiker som gör sitt jobb men inget mer.

Jeff Lynne’s ELO under en konsert på Glastonbury-festivalen 2016. Foto: IBL

Electric Light Orchestra har alltid varit liktydigt med Jeff Lynne. Kompisarna i 60-talsgruppen The Move, Roy Wood och Bev Bevan, må ha varit med vid bildandet 1970 men det är Lynne som präglade och personifierade gruppen under de extremt framgångsrika åren fram till 1986 då han placerade ELO på is och tog sig an andra musikaliska uppdrag.

Sedan 2014 rullar det på igen, nu under namnet Jeff Lynne's ELO. Konserten på Ericsson Globe är den första i Stockholm sedan 1982 men både låtlistan och Lynne är sig lika: samma hårburr och samma slags tonade pilotglasögon. Antagligen är också stora delar av publiken densamma.

Jeff Lynne’s ELO under en konsert på Glastonbury-festivalen 2016.

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X