Annons

Under belägringSå ledde 1970-talets frigörelse till nytt förtryck

Foto: Anders Wiklund/TT & Brombergs

Kyskhet byts mot påtvingade aborter och bältesläggning mot manipulativa gruppterapier. Marianne Lindberg de Geer berättar om sitt 1970-tal i nyckelromanen ”Under belägring”. Ser man till musik, kläder och konst var det säkert en kul tid men jag måste erkänna att jag blir provocerad, skriver Clara Block Hane.

Under strecket
Publicerad

”Att leva som ett rö för vinden” – det låter så vackert, särskilt om man är ung, men ett liv som låter sig styras av slumpen leder sällan till poesi. Livet var slumpartat redan i ”På drift”, nyckelromanen som Marianne Lindberg De Geer (coolt nog) debuterade med som 71-åring. Där lämnar huvudpersonen Mona ett trasigt barndomshem, ger sig ut i Europa, provar flera yrken och hamnar i famnar som inte ger någon trygghet alls. I fortsättningen ”Under belägring” håller sig Mona mestadels i Göteborg, men låter fortfarande ödet och männen styra sitt liv.

Det är frigjort 1970-tal och i romanens början är Mona nybliven mamma och inlagd för en gulsot som nästan tar hennes liv. Bebisen Daniel får hon inte träffa på drygt två månader och under stånk och stön tas han om hand av sin pappa Teddy. Men Teddy har redan en annan och när Mona skrivs ut så drar han. Där står Mona, svårt sjuk, utan försörjning och ensam med sitt barn. Hon tar nattjobb på en psykiatrisk avdelning för tonåringar och blir ihop med suputen Rikard, som flyttar in och utnyttjar henne som hotell.

Annons
Annons
Annons