Annons

Yukiko Duke:Så lärde en australisk pojke Japan vad dyslexi är

Japansk text på det buddistiska Senso-Ji-templet i Tokyo.
Japansk text på det buddistiska Senso-Ji-templet i Tokyo. Foto: TT

Är man dyslektiker om man inte kan läsa bokstavskombinationer – eller om man inte kan läsa bilder? Det beror på vilket alfabet man läser texten på.

Under strecket
Publicerad

Det japanska tecknet för ”dygd” (toku), nedtecknat i mitten av 1700-talet.

Foto: Hakuin Ekaku/TT

Länge florerade myten att dyslexi inte existerade i Japan och Kina, eftersom man i dessa länder huvudsakligen skriver med bildtecken. Det faktum att japanskans och kinesiskans minsta beståndsdelar i skrift är stavelser och inte bokstäver ansågs också omöjliggöra dyslexi. Men när fallet Alan S blev känt i mitten av 1990-talet, kom det att punktera myten.

Alan S föddes i Japan som tredje barnet till en australisk journalist och en brittisk engelsklärare. Pojken var tvåspråkig och talade engelska hemma, men gick i japansk skola. Hans föräldrar märkte tidigt att Alan hade dyslektiska problem. Trots att han talade utmärkt engelska och hade ett imponerande ordförråd, gjorde han grava fel vid högläsning och klarade inte av att stava enkla ord. Samtidigt tillhörde Alan de fem bästa i japanska i sin klass. Han behärskade tidigt japanskans två stavelsealfabet, hiragana och katakana – med 46 tecken i vardera alfabetet – och runt 3 000 bildtecken, kanji. Hur kunde det vara möjligt?

Annons
Annons
Annons