X
Annons
X

Så länge händerna är i luften

Hiphopen ställer inte samma krav på evig ungdom som rocken, hör jag Kulturnytts Clara Törnvall säga. Hon recenserar en konsert med Ice Cube på Södra teatern. Ja, jösses Ice Cube. Jag kan inte påstå att jag följt honom nitiskt, men nog räcker det att höra namnet för att bli nostalgisk. Ice Cube – en av gangstarappens farsor – framkallar hos mig minnen av låtordningar på sönderspelade blandband och en pojkvän som ville spela craps på gatan i en småstad för att få lite Comptonstämning (förort till Los Angeles). Hur gangsta det är att få avans på månadspengen genom tärningsspel kan diskuteras, men man tager som bekant vad man haver.

Törnvall har dock en poäng. I en musikgenre där man helst ska ha fyra livs erfarenheter att skryta om redan vid 16 kan inte ålder bli ett problem i första taget. Förmodligen är det också därför det inom hiphopen går ganska fort från genombrott till stunden då det börjar hävdas att man varit med sen "dag ett". Alla chefar över sin egen tideräkning. Alla chefar ganska mycket över huvud taget faktiskt. Till en framgångsrik hiphopkarriär hör numera ett mer eller mindre ambitiöst imperiebyggande, där skivbolagsetiketter, klädmärken och allehanda varor ingår i affärerna. Snoop Dogg, som redan vid sitt andra album gav sig själv det aktningsvärda epitetet "Doggfather" har, förutom porrfilmsregi, bilar och sneakers, även hunnit med att få ut en 30 cm lång varmkorv på marknaden.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X