Annons
X
Annons
X

Kritiserad export fortsätter – trots EU-beslut

Härom året beslöt EU att exporten av övervakningsutrustning skulle regleras, bland annat för att undvika att diktaturer skulle använda den för att slå ner den politiska oppositionen.

Men en granskning visar att exporten till problematiska länder fortsätter – och att väldigt få ansökningar avslås.

Av SvD
(uppdaterad)
EU-kommissionen beslutade 2014 att exporten av övervakningsutrustning skulle regleras. Trots det kan den fortsätta nästan obehindrat.
EU-kommissionen beslutade 2014 att exporten av övervakningsutrustning skulle regleras. Trots det kan den fortsätta nästan obehindrat. Foto: Henrik Montgomery/TT

I november 2014 kunde människorättsaktivister fira att övervakningsutrustning skulle förses med exportrestriktioner. Beslutet i EU-kommissionen kom i kölvattnet av flera skandaler under den arabiska våren, då det uppdagats hur företag i den europeiska säkerhetsindustrin hjälpt diktatorer att slå ner folkliga protester, bland annat svenska Ericsson.

Men exporterna fortsätter. En granskning av ett nätverk av europeiska journalister kan nu visa att EU:s medlemsstater, samt Norge, godkänt export av övervakningsprodukter åtminstone 317 gånger de senaste två åren. Bara 14 ansökningar avslogs.

Knappt var tredje exportlicens, 29,7 procent, gällde export till länder rankade som ”icke-fria” i tankesmedjan Freedom House rankning av frihet och demokrati. Ett exempel är Förenade Arabemiraten, som har en historia av att använda övervakningsutrustning mot fredliga regimkritiker. Bara 17 procent av exporttillstånden gällde länder som klassas som ”fria” i Freedom House rankning. Övriga länder rankas som ”delvis fria”.

Annons
X

– Den här datan visar att regleringen är otillräcklig, säger Edin Omanovic, forskare vid organisationen Privacy International.

– Den låga andelen ansökningar som avslås är bekymrande. Med tanke på att många av länderna produkterna har sålts till har en problematisk historia när det kommer till mänskliga rättigheter, och saknar juridiska ramverk för att reglera användningen av övervakningsteknik, borde långt fler ha avslagits.

Collin Anderson, en amerikansk säkerhetsforskare som är expert på reglering av utrustning för cyberövervakning, drar en liknande slutsats:

– På det stora hela verkar det som att de goda intentionerna bakom regelverket inte följts i praktiken, säger han.

Den här undersökningen är den första som försöker göra en total och systematisk kartläggning av Europas övervakningsexport. I verkligheten kan antalet exporttillstånd dock vara ännu högre än vi kunnat visa. Tio av EU:s 28 medlemsländer har inte velat visa några siffror alls. I Sverige ligger ansvaret hos Inspektionen för strategiska produkter, ISP. I deras register finns ingen särskild underkategori för just den typ av utrustning som omfattas av EU:s nya regelverk, och allt innehåll i ansökningarna är belagt med affärssekretess. Därför har vi inte kunnat få fram några siffror för Sverige. Även Frankrike och Italien, två länder med stora företag inom övervakningsindustrin, saknas i datan.

Under de senaste åren har journalister och forskare avslöjat flera fall där europeisk övervakningsteknik använts av auktoritära regimer för att slå ner på oliktänkande. 2011 kunde Blomberg visar hur aktivister i Bahrain torterats under förhör om privata meddelanden som avlyssnats me teknik från finsk-tyska Nokia Siemens Networks. I Marocko hackades journalister vid den regimkritiska sajten med Mamfakinch mjukvara från italienska Hacking Team. Samma mjukvara har också använts av den etiopiska regeringen mot journalister i exil i USA.

När de respektive medlemsländernas myndigheter avgör om ett exporttillstånd ska ges eller inte, ska de ”beakta alla relevanta aspekter”, står det i förordningen som styr export av övervakningsutrustning, och andra så kallade ”produkter med dubbla användningsområden” eller ”dual use -produkter”, alltså produkter som kan användas både civilt och militärt. Det inkluderar risken att produkterna används i brott mot de mänskliga rättigheterna.

Men till skillnad från vid vapenexport, så kan myndigheterna här välja att bortse från risken för att utrustningen används i repressiva syften, och i stället prioritera andra hänsyn, till exempel ekonomisk tillväxt, eller att upprätthålla goda förbindelser med mottagarlandet.

– Grundproblemet är att ”dual use”-reglerna, som nu också täcker cyberövervakning, ursprungligen var tänkt för helt andra syften, säger Quentin Michel, som forskar på exportkontroll vid Liège universitet i Belgien.

– De kom till för undvika spridningen av massförstörelsevapen. Därför är regelverket fokuserat främst på säkerhetsrisker, och har inte tagit tillräcklig hänsyn till de risker för kränkningar av mänskliga rättigheter som kommer med export av övervakningsutrustning.

EU-kommissionen har själv medgett att det finns ett glapp i regelverket, och det finns nu ett förslag på skärpning. Fortfarande skulle det gå att ge exporttillstånd även när det finns en risk för kränkningar av mänskliga rättigheter. Men formuleringarna om mänskliga rättigheter skulle skärpas, och fler produkter skulle omfattas av kraven.

Klaus Buchner (De gröna, Tyskland) är så kallad ”rapportör”, den som ska formulera EU-parlamentets ståndpunkt om förslaget på nya regler. Han tar undersökningen av exporttillstånden som intäkt för att en förändring behövs:

– De 14 ansökningar som faktiskt nekats i er undersökning har bidragit till att stärka både mänskliga rättigheter, och EU:s roll som handelspartner, menar han.

– Det viktiga nu är att harmonisera den här mänskliga rättighets-drivna linjen, så att vi får en enhetlighet i hela Europa.

Det är dock långt ifrån klart om ändringsförslaget går igenom. Enligt källorna bakom granskningen finns det ”en allmän skepsis” bland medlemsländerna till de föreslagna ändringarna, bland annat för att de skulle skilja sig från andra internationella exportkontroll-regler, som Wassenaar-avtalet. Wassenaar-avtalet är ett frivilligt avtal mellan ett 41 länder, om exportrestriktioner för både konventionella och digitala vapen. Det europeiska regelverket är delvis baserat på Wassenaar-avtalet.

Det uppges också finnas en rädsla för att fokuset på mänskliga rättigheter skulle ”skapa en otydlighet om tolkningar, och därmed ett administrativt merarbete för både myndigheter och företag”.

Förslaget ska debatteras i EU-parlamentet den 28 februari.

Skribenter: Lasse Skou Andersen och Sebastian Gjerding

Den här artikeln är en del av ”Security for Sale”, en granskning av den europeiska säkerhetsindustrin i samarbete mellan journalister från elva länder. Läs mer på www.securityforsale.eu

”Security for Sale” koordineras av nederländska De Correspondent, med stöd från Journalismfund.eu.

Annons

EU-kommissionen beslutade 2014 att exporten av övervakningsutrustning skulle regleras. Trots det kan den fortsätta nästan obehindrat.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 2
Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X