Annons
X
Annons
X

Så kan barnen få ett rikare liv

MÅNGFALD. Se inte ditt barn som ”pojke” eller ”flicka”, utan som en individ. Då skulle de lättare känna att de duger som de är, säger två författare till en bok om jämställdhet för barn.

– Det handlar inte om att utplåna skillnader, utan om att lägga till ­alternativ, säger Kristina Henkel, jämställdhetskonsult inom skolan.

”Genusfrågor provocerar, för att de handlar om identitet”, säger Kristina Henkel som är jämställdhetskonsult i förskola och skola.
”Genusfrågor provocerar, för att de handlar om identitet”, säger Kristina Henkel som är jämställdhetskonsult i förskola och skola. Foto: MALIN HOELSTAD

Jämställdhet handlar om mångfald och ökat handlingsutrymme. Det menar Kristina Henkel och Marie Tomičić som skrivit boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2 – om genusfällor och ­genuskrux i vardagen” (Olika förlag och Jämställt.se 2009).

– Vi ska inte utplåna några skillnader utan i stället ge alla hundra olika möjligheter att vara tjej och kille på. Jämställdhet handlar om att lägga till, säger Kristina Henkel som arbetar som jämställdhetskonsult i förskola och skola.

Hon och medförfattaren Marie Tomičić, forskare och lärare i ledarskap på universitet i Linköping, saknade en konkret bok som visar hur man åstadkommer jämställdhet i vardagen.

Annons
X

– Det behöver inte vara så stort, svårt och abstrakt det här med jämställdhet. I mitt jobb och i mitt eget liv har jag sett att det går att förändra med små medel. Det går att göra skillnad, säger Kristina Henkel.

Men varför ska man förändra? Vad är det för fel med att uppfostra sitt barn till den pojke eller den flicka som barnet föddes till? Jo, menar de, genom att bemöta sina barn som individer i stället för som flickor och pojkar ger man dem ökade möjligheter och en stärkt självkänsla. Det rustar dem bättre för livet.

– Barnen slipper vara rädda för att inte passa in eftersom de vet att de duger precis som de är. Det är en stress för människor att leva upp till bilden av superkvinnan och supermannen, säger Kristina Henkel som vill slå hål på myterna kring jämställdhet.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det handlar inte om att flickor inte ska få ha sin prinsessklänning eller att pojkar måste kliva ur spindelmannenkläderna. Inte heller om att alla ska bli lika. Det viktiga är att lägga till fler alternativ, menar de.

    – Om jag skulle säga att bara flickor får lära sig att räkna och bara pojkar får lära sig att läsa skulle ingen gå med på det. Men vi ser inte den uppdelning vi hela tiden utsätter barnen för på grund av deras kön. Vi sitter fast i idéerna om hur män, kvinnor, flickor och pojkar ska vara. Vi lär flickor och pojkar olika saker vilket gör att de får olika förmågor och sedan ska de ut i livet och konkurrera på samma villkor, säger Marie Tomičić.

    I boken skriver de om jämställdhet utifrån sex olika områden – lek, utseende, kropp, vänskap, känslor och språk – som de grundligt går igenom. Det kan handla om hur flick- och pojk­kläder och leksaker påverkar barnens lek och handlingsutrymme. Hur pojkar lär sig att inte gråta och flickor att inte bli arga. Hur flickors nej inte respekteras och om hur barn blir bortvalda i leken för att de har fel kön. Varje kapitel följs av handfasta tips på vad man kan tänka på som förälder. Boken avslutas med en rad frågeställningar som man kan möta som förälder eller pedagog på förskolan där jämställdhet enligt läroplanen ska genomsyra hela verksamheten.

    Ni har ett helt kapitel om språket. Vad har det med jämställdhet att göra?

    – Vi uppmärksammar ofta barn genom att benämna dem som ett kön. ’Kom hit tjejer!’ eller ’där ­leker killarna’. Det lär barnen att de tillhör två olika kategorier av människor, säger Marie Tomičić.

    – Vissa barn får aldrig eller sällan höra sitt namn. Det blir dessutom som en kollektiv bes­traffning när man säger ’nu får ni skärpa er, killar’ fast det kanske bara är fyra av sex pojkar som bråkar. Så får hela tunnelbanevagnen höra att så är killar, säger Kristina Henkel.

    Själv säger hon alltid barn och förälder i stället för flicka, pojke, mamma och pappa.

    – Vi har olika förväntningar på en mamma och på en pappa. Men en förälder är jämställd och har samma föräldraansvar. Jag gör om språket för jag tror att det gör om människan, säger Kristina Henkel.

    – Och genom att använda ordet snippa så har både flickor och pojkar fått ett ord på kvinnornas könsorgan i stället för att lära sig att kvinnor saknar en snopp. Det tror jag kommer att göra att pojkar respekterar flickors sexualitet på ett annat sätt, säger Kristina Henkel.

    I boken har de också kopplat vissa normer kring pojkar till överrepresentationen av brott som sexuella övergrepp, våldtäkt och misshandel bland dömda män.

    – Pojkar tillåts tidigt att gå över gränsen utan att någon säger stopp, trots att andra blir kränkta. Och samtidigt är det många flickor som aldrig får lära sig att säga stopp, säger Kristina Henkel.

    I sitt arbete ute på förskolor ­möter hon många barn och hon tycker att jämställdheten har kommit en bit vad det gäller de små tjejerna som tar större plats i dag. Men förändringen gäller inte killarna.

    – Det finns en gräns för jämställdhet som går vid homofobin och den måste vi prata om för att komma vidare. Sexualiteten är starkt kopplad till könsidentiteten och det väcker känslor i oss att till exempel se en kille gå i klänning, säger Kristina Henkel.

    – Det är viktigt att det som är traditionellt kvinnligt och flickigt inte ses som något sämre och att bara det som killar gör anses coolt, säger Marie Tomičić som själv tycker att det är svårt i relation till sina egna barn:

    – Min yngsta är tre år och hon har lärt sig att det är kläder som ger status bland flickor. Det är en balansgång att bejaka hennes vilja att vara som andra och samtidigt stärka henne så att hon inte bara mäter sitt värde i omvärldens bemötande och värdering av det yttre.

    Flickor får ofta höra att de är fina och söta. Hur tycker ni man ska reagera på sådant som förälder?

    – Man kan lägga till. Om ens dotter får höra att hon har fina tofsar kan man säga att de är snurriga eller långa också, säger Kristina Henkel.

    Men ibland måste man gå in och stoppa, tycker hon. Som när ­någon säger ”det är typiskt pojkar” eller ”så där gör inte fina flickor” eller ”hon har redan börjat dra hem killar” när fyraåringen leker med sin kompis.

    – Det bästa är att ställa frågan: ’Hur menar du nu?’ Ofta har de inte tänkt. Man ska inte vara rädd för att prata om jämställdhet, men man kan också välja att visa på alt­ernativ genom sitt sätt att vara.

    Mia Sjöström

    Annons
    Annons
    X

    ”Genusfrågor provocerar, för att de handlar om identitet”, säger Kristina Henkel som är jämställdhetskonsult i förskola och skola.

    Foto: MALIN HOELSTAD Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X