Annons

Så kan Alliansen få igenom sin politik

Det finns ingenting i riksdagsordningen som tvingar ett oppositionsparti att kapitulera bara därför att riksdagen har fastställt den utgiftsram som regeringen ville ha. Faktum är att inte ens praxis ser ut på det sättet, skriver Mikael Odenberg.

Publicerad

I början av månaden meddelade de ekonomisk-politiska talespersonerna Anna Kinberg Batra (M), Erik Ullenhag (FP), Jakob Forssmed (KD) och Emil Källström (C) att Alliansen inte kommer att lägga förslag i riksdagen som syftar till att bryta ut delar ur regeringens budget. Man sade sig vilja behandla de olika budgetalternativen ”enligt de regler och den praxis som gäller i riksdagen”. Men det är inte vad man gör. I själva verket står Allianspartierna i begrepp att införa en ny parlamentarisk praxis i Sverige.

I medierna är allt fokus på den budgetomröstning som ska äga rum i riksdagen den 3 december. Kanske inte så konstigt. Där kommer regeringens och Alliansens samlade budgetförslag att ställas mot varandra. Och 10 000-kronorsfrågan är om Sverigedemokraterna i slutändan kommer att lägga ner sina röster eller välja att rösta på Alliansens reservation. Det senare skulle leda till en regeringskris, som framtvingar nya budgetförhandlingar och möjligen en ombildning av regeringen.

De besked som getts har tolkats som att Allianspartierna – om regeringen vinner ramomröstningen den 3 december – därefter kommer att avstå från att delta i utskottens fortsatta budgetbeslut. Bilden från Magdalena Anderssons (S) budgetpromenad den 23 oktober.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN/SVD Bild 1 av 2

Mikael Odenberg.

Foto: TT Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons
Annons