Annons

Röd hungersnöd. Stalins krig mot UkrainaSå gjordes Stalins folkmord möjligt

Till vänster: Josef Stalin (t h) tillsammans med Nikita Chrusjtjov 1932, då svälten pågick som värst i Ukraina. Till höger: Ukrainsk bondebefolkning framför konfiskerat hus.
Till vänster: Josef Stalin (t h) tillsammans med Nikita Chrusjtjov 1932, då svälten pågick som värst i Ukraina. Till höger: Ukrainsk bondebefolkning framför konfiskerat hus. Foto: TT

Stalins politik tog 3,9 miljoner ukrainska bönders liv, men de anklagades för att själva ha orsakat svälten. Martin Kragh läser Anne Applebaums välskrivna introduktion till ett mörkt kapitel i europeisk historia.

Under strecket
Publicerad

Ukrainare tänder ljust till åminne av svältoffren 1932–33.

Foto: Efrem Lukatsky/AP Bild 1 av 1

Från det att bolsjevikerna tog makten 1917, till det att Josef Stalin dog 1953, genomlevde Sovjetunionen flera svältperioder. Under inbördeskrigets hungersnöd 1921 sökte regimen internationell nödhjälp för att undvika att krisen fördjupades. När en ny svältkatastrof utbröt ett årtionde senare, till följd av den förda politiken, förnekades dess existens. I denna katastrof avled minst 5 miljoner invånare, varav mer än 3,9 miljoner var ukrainare – en av de största fredstida befolkningsförlusterna i modern tid.

I sin senaste bok, som nu föreligger i svensk översättning, placerar journalisten och historikern Anne Applebaum svälten i dess vidare historiska kontext. Tsarryska myndigheter hade traditionellt motarbetat formeringen av en ukrainsk särart, och efter en kort period av självständighet 1917–19 införlivade Vladimir Lenin territoriet i Sovjetunionen. Initialt uppmuntrades minoritetsspråk och kulturer, en politik som snart hejdades av Stalin. Som ett eko av det tsarryska styret förbjöds ukrainska skolor och böcker, och ukrainska politiker och författare arresterades och avrättades.

Annons
Annons
Annons