Annons

Så gick det för alliansens jobbpolitik

Jobben var vinnarfrågan vid maktskiftet 2006. På fem år har en rad reformer lanserats för att styra om jobbpolitiken. Arbetslinjen är mantrat och de som har jobb har fått mer i plånboken, samtidigt som villkoren hårdnat för sjuka och arbetslösa. Efter fem år har sysselsättningen ökat, men också antalet långtidsarbetslösa.

Under strecket
Publicerad

Cecilia Fahlberg, orförande Unionen: ”Ett plus är att regeringen hållit sig borta från parternas frågor, trots mycket påtryckningar och lobbying. Det stora minuset är hafsverket kring a-kassan och sjukförsäkringen. Många av de som lämnat a-kassan är de som bäst behöver den.”

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 1 av 3

Gunnar Wetterberg, samhällsekonomisk chef Saco: ”Det roligaste är att arbetsgivarna verkar mer beredda att anställa äldre än för fem år sedan. A-kassefrågan är största missen. Den sköttes oerhört taffligt och matchningen på arbetsmarknaden har blivit sämre.”

Foto: MAJA SUSLIN/SCANPIX Bild 2 av 3

Lena Hagman, chefsekonom på Almega: ”Ett plus är att valfrihet i vårdsektorn gett många nya jobb. Största missen är att det saknas en strategi för att öka tillgången på kvalificerad arbetskraft. Det håller tillbaka tillväxten.”

Foto: LINDA FORSELL Bild 3 av 3

På kvällen den 14 december 2006 ringlar sig ett fackeltåg genom centrala Stockholm. Målet är riksdagshuset, där regeringens omfattande förändringar av a-kassan ska röstas igenom. Fackeltåget är kulmen på den landsomfattande protest som LO har arrangerat.

Tidigare på dagen baxar LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin fram en pirra lastad med tunga kartonger till Rosenbad. Hon är rasande och hytter med fingret åt arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, som klivit ut för att ta emot. I kartongerna vilar 240000 namnunderskrifter med krav på att förslaget ska stoppas.

Annons
Annons
Annons