Så funkar det på operan

Under strecket
Publicerad
Annons

Fattar ingenting?
Lugn, du är i alla fall inte ensam. Mer än hälften av alla som sitter där i salongen vet ytterst lite om musiken, handlingen och tonsättaren. Endast en bråkdel är kännare, och det är bevisligen operor av Richard Wagner som drar några fler av just den udda sorten.
Noll-koll är en trist belägenhet men ändå så vanligt och du behöver egentligen inte skämmas. Framför allt är det enkelt att fixa till: läs programmet innan, skaffa dig i första hand koll på handlingen (operans text kallas libretto). Verkar den stollig? Ja, operahandlingar kan vara det, försök att ta det med jämnmod.
”No good opera plot can be sensible, for people do not sing when they are feeling sensible.” Enligt W H Auden.

Var sitter man?
Med Stockholmsoperan som exempel kan man säga att premiärminglarna och de som har råd, liksom förstås de som går till operan och glittrar för syns skull, gärna sitter på parkett eftersom det verkar tjusigt och för att de kanske tänker att det också är bäst där. Bäst i mer formell (hörbarhet, synfält) mening, och ännu lite dyrare är, första radens fond (=första balkongradens mittdel, bänkrader kallas ”bänk”: till exempel ”andra bänk på första radens sida”).
Troligt är nog ändå att de verkligt inbitna oftare sitter på ”folkliga” och mysiga tredje raden (=3:e balkongraden): högst upp och billigast, eftersom de vill ha råd att gå riktigt ofta. Det är alltså där man troligen hittar kännarna, snarare än på de dyra platserna.

Annons
Annons
Annons