Annons
X
Annons
X

Per Gudmundson: Så förändrades Sverige totalt på 25 år

En människas politiska uppvaknande kan liknas vid en emotionell resa, som börjar i vrede över att inget görs för att bekämpa all världens oförrätter, och slutar i storögd förvåning över att något alls överhuvudtaget uträttas. Statsvetaren Peter Santessons Reformpolitikens strategier, (Atlantis/Ratio) utgår från den senare frågeställningen.

Status quo är bekvämt, och i vägen för förändring står motsträviga särintressen, motviljan mot risker, samt de kompromisser som inte sällan leder till resultat som ingen part kan vara nöjd med. Men trots både välorganiserade intressen, bleka makthavare och konsensuskultur är Sverige ett mycket framgångsrikt reformland. Under de senaste 25 åren har landet förändrats på ett sätt som närmast saknar motstycke bland välfärdsstater. Skattetrycket har sänkts, marknader har avreglerats, välfärdstjänsterna har konkurrensutsatts, monopol har avskaffats, riksbanken har blivit oberoende och så vidare. Hur är det möjligt?

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Tidpunkten är viktig. Ekonomisk kris, exempelvis, skapar möjligheter. Vidare underlättas reformer av ordning och reda i finanserna. Hög trovärdighet spelar också roll, inte minst när det gäller nedskärningar. Socialdemokraterna har lättast att skära i bidragsnivåerna – de menar ju ändå väl...

    Annons
    X

    Bakom varje reform ligger förhandling, övertalning eller tvång, och Santesson tar beslutsprocesserna bakom 1990-talets krisuppgörelse, pensionsuppgörelsen 1994 samt det ständiga arbetet att trimma förvaltningen som exempel. Det visar sig att det är förvånansvärt lätt att lägga ner myndigheter. På 15 år försvann 60 procent av dem. Dock utan att antalet anställda i offentlig förvaltning minskade nämnvärt, vilket visar att tvång som metod förvisso fungerar men tycks åtföljas av ett behov att kompensera till den grad att mycket lite egentligen åstadkoms.

    Sprängstoffet utgörs av att Santesson som forskare har fått tillgång till protokoll från det verkställande utskottet i Socialdemokraternas partistyrelse. Han visar hur partiledningen manövrerar inte bara mot en förmodat oförstående omvärld, utan också tvingas vilseleda den egna rörelsen med en kombination av överrumpling, undanhållande av information och hot. Att århundradets skattereform ändå kom till 1990-1991 framstår i ljuset av detta som än mer av ett mirakel.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X