Annons

Jayne Svenungsson:Så blev vi blinda för vår egen religion

Att döpa sitt barn uppfattas som tradition, att låta omskära sitt barn uppfattas som religion.
Att döpa sitt barn uppfattas som tradition, att låta omskära sitt barn uppfattas som religion. Foto: Hasse Holmberg/TT

Att betrakta ”religion” som en avskild sfär av livet – i kontrast till ”sekulära” domäner som politik, ekonomi eller vetenskap – är ett sent västerländskt påfund. Det är samtidigt en uppfattning som sätter käppar i hjulet för förståelsen av historiska och icke-västerländska kulturer.

Publicerad

Kanske vore världen bättre utan religion, kanske inte. 25 år efter att jag skrev in mig på grundkurs i religionsvetenskap finner jag frågan mer förbryllande än någonsin. Det som gör frågan så omöjlig är att den kräver att vi vet vad religion är, att vi talar om samma sak när vi talar om religion. Men är så verkligen fallet?

Låt mig lämna frågan därhän för ett ögonblick. Bortom min egen snäva studenthorisont ägde för 25 år sedan en mer betydande händelse rum, en händelse som förvisso skulle bli avgörande för min egen inriktning när jag några år senare valde att doktorera. Jag syftar på det berömda symposium som vårvintern 1994 samlade några av Europas mest prominenta tänkare för ett samtal om religionen på den filosofihistoriskt legendariska platsen Capri. 

Annons
Annons
Annons
Annons