Annons
Krönika

Ivar Arpi:Så blev naturen svenskarnas religion

Utsikt från Kebnetjåkka.
Utsikt från Kebnetjåkka. Foto: Privat

Visst, Sverige är ett sekulärt land. Men samtidigt växer en nygammal tro sig starkare – en naturreligion. Svenskarna har bytt kyrkan mot skogen.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Anders Good/TT

I närheten av mitt föräldrahem fanns en liten skog, en kvarbliven ö av grönska. När jag i tonåren slutade röka var det här jag tog mina första löprundor, ofta genom kvällsdimman som steg ur den sävliga ån. På ängarna strövade rådjur. På tavlorna som fanns kvar i huset vi flyttade in i kunde man se hur landskapet sett ut innan industrierna och staden tog över. Här fanns spåren av en äldre bebyggelse. När djur betade på markerna, jorden gav potatis och vete, och små båtar färdades på ån. En dag försvann skogen. Det blev driving range för golfare i stället, öppet till nio på kvällen. När jag cyklade hemåt var hela himlen upplyst som av en falsk gryning. Vart rådjuren tog vägen vet jag inte.

"Det händer att du går ut i skogen. Kanske är det inte så ofta som du skulle vilja, men ibland ger du dig ut och promenerar och din självbild är att du är en sådan som tycker om att vara i naturen. De tillfällen då du faktiskt kommer iväg är också viktiga för dig. [...] Du är inte religiös, men när du är ensam i naturen kan det nästan kännas som att du kommer i kontakt med något, inte Gud eller något sådant direkt, men ändå något utöver det vanliga, något djupare och större, något som har med tillvarons mening och gränser att göra. [...] Därför längtar du också ofta till naturen och du tänker att en dag – då det blivit lite lugnare med alltihop – så ska du ordna ditt liv så att du får vara närmare den."

Annons
Annons
Annons