Annons
X
Annons
X

Mats Björkin: Så blev golfbollen ett vapen för massförströelse

I veckan avgörs den prestigefyllda US Masters, en av ­golfens fyra majors. På 1600-talet var sporten ­exklusiv då bollarna av ­fjäder var dyra. Det var först med ­Coburn Haskells boll av guttaperka 1899 som golfen kunde få en vidare spridning.

Foto: Staffan Löwstedt

Att se någon slå en golfboll i vattnet är aldrig roligt. Att se någon sedan slå nästa slag i samma vatten gör ont. De flesta som har gått på en golfbana har nog varit med om det. Om det handlar om övermod eller en oförmåga att lära av erfarenheten må förbli osagt. Att se en av världens bästa golfare göra det visar också att hur duktig en spelare än är, handlar golf i grund och botten om en människa, ett stycke mark, lite tekniska prylar, ett hål i marken och en boll.

För ganska precis ett år sedan kunde många miljoner tv-tittare, och en stor publik på plats, följa hur Jordan Spieth under några minuter förlorade två bollar och en andra vinst på US Masters. Rae’s Creek och Spieth själv stod i vägen den här gången.

Av USA:s alla golfbanor har Augusta National en särställning. Inte för att det självklart är den bästa banan, eller den svåraste banan, eller vackraste banan, eller ens den mest intressanta. Snarare bör vi söka efter banans ställning i berättelsen kring dess tillkomsthistoria och skapare och hur banan 1934 blev spelplatsen för US Masters. Lägg därtill det faktum att såväl bana som tävling kom till under depressionsåren.

Annons
X

Sedan kan vi krydda med att den kulturellt och klimatmässigt är en sydstatsbana, som dock till en början mest riktade sig till välbeställda nordstatsmän. Och så även berättelserna om platsens eventuella betydelse som kultplats för ursprungsbefolkningen, att tidiga kolonisatörer passerade förbi, att det är ett plantageområde som en tid efter inbördeskriget blev en modern handelsträdgård, skapad av en belgisk baron.

Det finns mycket skrivet om Augusta National och US Masters. Det finns en ”auktoriserad” historieskrivning, David Owens ”The making of the Masters” (1999). Det finns otaliga berättelser kopplade till männen bakom banan, klubben och tävlingen: den före detta storspelaren Robert ”Bobby” Tyre Jones Jr (1902–1971), affärsmannen Clifford Roberts (1894–1977) och den skotske banarkitekten Alister MacKenzie (1870–1934).

Och det är typiskt för golfhistorieskrivningen; personcentrerad, gärna anekdotisk, ibland tvivelaktig ur ett källkritiskt perspektiv, men ofta underhållande. Den senaste i raden, golfjournalisten David Barrets ”Making the Masters: Bobby Jones and the birth of America’s greatest golf tournament” (Skyhorse), är inget undantag.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I förbigående aktualiserar Roberts bok ett antal frågor som han dock nogsamt undviker att fördjupa sig i. Ut­ifrån hans berättelse om banans och tävlingens tidiga historia går det hursomhelst att dra en linje från slav­ekonomin, järnvägsmagnaterna och Wall Street, via det glada 20-talet och 30-talets depression, till efterkrigs­tidens ekonomiska boom.

    En plats som Augusta National kan användas för att skildra USA:s historia. Det kan vara en historia om demokratiseringen och populariseringen av golfen som sport och fritidssysselsättning. Det kan vara en historia om transporternas och medieteknikens förändring från järnväg till bilism och från telegraf, telefon och radio till dagens storskaliga mediebevakning.

    Så vad är golf? Det finns många definitioner, men den enklaste är väl att utifrån gällande regler få en boll i hål med så få slag som möjligt. Sålunda både ett spel och en idrott. Sett utifrån antal publikationer och filmer på You­tube står svingen i fokus. Kanske för att den kan se ut nästan hur som helst, medan reglerna är väl kodifierade och lätt tillgängliga. Den kanadensiske filosofen Bernard ­Suits beskrivning av spel som ”att frivilligt utmana onödiga regler” fungerar bra för golfen också. I reglerna föreskrivs vad en bana är, vilka redskap vi får använda, vilken hjälp vi kan få och hur vi ska bete oss mot varandra. Det enda som återstår är då att få bollen i hål.

    Just därför är det intressant att själva golfbollen inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Det krävdes en humanistisk bokserie för detta. Förlaget Bloomsburys serie ”Object lessons” bygger på att varje bok utgår från ett föremål, som författaren sedan bygger en historia på. Hittills finns 93 titlar på listan, som behandlar allt från körkortet och köpcentrumet till drönaren och bokhyllan. Och så litteratur- och spelforskaren Harry Browns bok om golfbollen, ”Golf ball”. Över 18 kapitel, 9 ut och 9 in, vänder och vrider Brown på allt möjligt som rör golf­bollen.

    Golfens förhistoria är flitigt omskriven, men tyvärr inte alltid så väl historiskt belagd. Sett utifrån golfbollen blir 1618 ett viktigt år då Jakob I, det enade Skottlands och Englands kung, gav köpmannen James Melville monopol på handel med golfbollar. Kronan ville få del av en blomstrande näringsverksamhet, även om kungen skyllde på att det köptes för många bollar från Nederländerna. I praktiken innebar det att intäkterna från de nya fjäderfyllda läderbollarna, som var mycket dyrare än de gamla träbollarna, enkelt kunde delas mellan tillverkaren William Berwick, samt av Melville och kungen.

    Kung Jakob kom därmed också att göra golfen till en skotsk historia. Fjäderbollarna innebar ett stort steg framåt för spelet, men de var dyra och bidrog därmed till att göra spelet exklusivt. En duktig spelare kunde få iväg en fjäderboll mellan 150 och 200 meter. Fjäderbollen kom därför att utgöra grundförutsättningen för såväl klubborna som banorna och svingen, fram till mitten av 1800-talet när guttaperkabollen slog igenom.

    Guttaperka utvanns ur guttaperkaträdet (Palaquium gutta). I takt med det brittiska imperiets koloniala expansion i Sydostasien kom detta gummiliknande material under 1830-talet att importeras till Europa. Det var lätt formbart när det värmdes upp, för att bli stelt men inte sprött när det svalnade. Guttaperka användes för allt möjligt, såsom möbler, smycken, leksaker, skor, båtar, proppar och som tandfyllning.

    Framför allt användes det för att isolera transatlantiska telegrafkablar. Då telegrafen var det brittiska imperiets ”nervsystem”, blev guttaperkan en del av medie­historien, samtidigt som utvinningen innebar en miljökatastrof framför allt i Malaysia.

    Guttaperkabollen kom såsom fjäderbollen att göra stor skillnad för spelet. Den gick längre och rakare, den tålde väta, höll längre och var billigare. Brown återger två möjliga historieskrivningar om hur guttaperkan 1848 kom att användas för att göra golfbollar, där den ansiktslösa industrialiseringen ställs mot en romantisk (och skotsk-nationalistisk) berättelse. I den första hittar vi en namnlös anställd på W T Henleys telegrafbolag, med ­erfarenhet av guttaperka som kabelmaterial. I den andra en fattig men golfälskande student på Saint Andrews ­universitet, Robert Adams Peterson, som stött på guttaperkan som förpackningsmaterial.

    Ett halvt sekel senare ersattes guttaperkabollen av Haskellbollen, skapad av Coburn Haskell, som arbetade på B F Goodrichs fabrik i Akron, Ohio. Haskell utvecklade en konstruktion med lindade gummiband inneslutna i ett skal av guttaperka. Man prövade sedan med att fylla bollarna med allt möjligt, från hår och blod till komprimerad luft och till slut vatten, medan guttaperkan ersattes av ett mjukare latexmaterial, balata.

    Även Haskellbollen underlättade spelet. Den ansågs även vara bättre för kvinnor, unga och gamla. Som en biprodukt till den koloniala och industriella utvecklingen skapades de materiella förutsättningarna för att omvandla den tidigare exklusiva golfen till massförströelse och populär sport.

    Även om golfens hjärta ligger i Skottland, hittar vi musklerna i USA. Med pengar från industri- och bankmagnaterna kunde många banor byggas från slutet av 1800-talet fram till andra världskriget; inte sällan av skotska banarkitekter.

    En av dem var läkaren Alister MacKenzie. Hans erfarenheter av kamouflage under boerkriget och första världskriget var blott den första länken mellan golf och krig. Han beskrev i sin bok ”The Spirit of St. Andrews” från 1933 hur ballistiken borde kunna hjälpa golfbollen att nå längre. Han skulle få rätt.

    Under 1900-talet förändrades förvisso även innehållet och materialet i skalet, men inget var så viktigt som golfbollens idag karaktäristiska gropar, dimples. Kunskaperna från vapenindustrin bidrog till att utforma groparna så att de påverkade luftströmmarna runt bollen och fick luftmotståndet att minska och stabilisera flykten genom luften.

    Harry Browns bok utgör ett intressant tillskott till golf­litteraturen. Den saknar förvisso inte personhistorier, men dess konsekventa fokus på det materiella, golfbollen, öppnar våra blickar för golfens ekonomiska, sociala och kulturella sammanhang. Utan att alltför mycket teoretisera kring relationen mellan person- och objekts­orienterad historieskrivning leder läsningen av hans bok till en mer historiografisk fråga. Vad händer när de ”professionella” historikerna lämnar fältet öppet för annan historieskrivning?

    I Sverige tycks golfhistorieskrivningen drivas av kunniga entusiaster, ofta hängivna golfare, inte sällan journalister, samt enstaka historiker. Anders Janson och Göran Zachrisson är förmodligen de som bidragit mest till att sprida kunskapen om golfens historia i Sverige. Golfhistoriska sällskapet och Svenska golfmuseet, inrymt i Landskrona golfklubbs lokaler, bedriver ett fantastiskt arbete för att i de professionella historikernas skugga dokumentera och tillgängliggöra mer än hundra år av golf i Sverige.

    Golfmuseet är för övrigt en plats som förenar det personhistoriska med det objektsorienterade, om än utan vederbörlig teoretisering. Och tur är väl det. Det är befriande med ett museum som förlitar sig på föremål och berättelser.

    Och i det nu stundande US Masters kan vi vara säkra på att åtminstone Jordan Spieth vill få slut på en viss berättelse i alla fall.

    Annons
    Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X