Annons
X
Annons
X

S förlorar och vinner i höst

OP-ED VALET

Trots visst rödgrönt övertag i opinionen kan jag inte se annat än att Alliansen blir omvald i höst.

Ett skäl är förstås personfrågan; ledarskapet. Fredrik Reinfeldt (och Borg och Bildt) utklassar konkurrenterna i förtroendemätningar. Det borde vara särskilt viktigt när sakskillnaderna är små.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Moderaterna har även en unikt stark position när det gäller uppfattad maktkompetens. I opinionsföretaget FSI:s (Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier) mätningar, har M för parametern ”kraftfull” gått från 22 till 46 procent under 2000-talet och för parametern ”kunnig” från 33 till 44. Medan S-resan har varit den omvända.

    Annons
    X

    Koalitionen har dessutom hållit ihop, till skillnad från Fälldins och Bildts regeringar (Olof Johansson hoppade ju från Öresundsbron). Med Lars Ohly som burkslav, ser de rödgröna betydligt bräckligare ut.

    En annan viktig parameter där S tappat under lång tid är ”jämlikhet”. 1970 stod man i särklass (40 procent mot knappt mätbart för övriga) – nu är talet mer än halverat. Den ideologiska resonansen i debatter om sjukpenning och A-kassa borde därför vara försvagad. Frågan är förresten om inte Reinfeldt i dessa frågor anknyter till etablerat socialdemokratiskt tänkande om att bidrag hellre ska vara omställningsförsäkring än permanent försörjning – arbetslinjen?

    I klimatfrågan bör hans EU-ordförandeskap ha mildrat blockbytarkonsekvenserna av Maria Wetterstrand-effekten. Vad i det rödgröna återstår då? Inte mycket mer än kverulans mot skattesänkningar man ändå inte vill ta ta tillbaka, samt fler pappamånader och styrelsekvotering – en klåfingrig paternalism som bara går hem på kultursidorna.

    En alliansseger betyder dock inte att den socialdemokratiska idén har förlorat. Tvärtom, den tycks outtömlig, och består i sin kärna av insikten att samhället bryts sönder – eller åtminstone blir otrevligt att leva i – om klyftorna är alltför stora.

    Men utanför kärnan är den nästan oändligt formbar. Där styr maktpragmatism, brobyggande, revidering av gamla dogmer och fokus på människors vardagsproblem. Som under 1980-talet, när man gjorde sig av med planekonomiskt tankegods för att i stället bejaka medelklassens krav på ökat livsutrymme genom marginalskattesänkningar och valfrihetsreformer.

    Samma närmast principiella principlöshet nådde med Reinfeldt in i högerns hjärta. 1980- och 90-talens frihetsretorik hörs det idag bara svaga ekon av. Istället: bevarad värnskatt, arbetsrätt, offentlig sektor. Och kamp mot bonusar, könsroller och utanförskap. Reinfeldt kan lika gärna damma av S-parollen från 1976: ”Tillsammans kan vi göra ett bra land bättre”.

    För vi är bra. Vi har det bra. Filosofen Geoffrey Brennan kallar vår modell för
    high tax libertarianism – syftande inte bara på en välfungerande marknadsekonomi, utan också på människors möjligheter att förverkliga sina livsprojekt.

    Socialdemokratin bör därför kunna vara storsint vid en valförlust. Den är i så fall ett ”pyrrhusnederlag”: ett sådant nederlag till och kriget är vunnet!

    Erik Hörstadius är frilansjournalist.
    erikhorstadius@yahoo.se

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X