Foto: Jeffery Richt
Perfect Guide

Ryttaren som går all in

Peder Fredricson är en av Sveriges mest framgångsrika ryttare genom tiderna. SPG:s Malin Ekman åkte till hans gård på Österlen för ett samtal om mångmiljonaffärer, kontroversiella priser och vikten av att samtala med sina hästar.

Ett tjockt lager nysnö täcker kullen på Österlen. Hanöbukten ligger som ett blått band i periferin. Det är lunchtid och fullt maskineri på Grevlundagården. SVT filmar ryttaren Stephanie Holmén som vunnit sin första Grand Prix-seger, en it-expert försöker väcka liv i mejlen på kontoret, hästskötare tar hand om ett 40-tal hästar.

Annons

I stallet huserar den egensinnige stjärnvalacken All In. Hans ryttare slår sig ner i en läderfåtölj i hemmet intill, i ridbyxor och en kopp pulverkaffe i handen. För några dagar sedan fyllde Peder Fredricson 46 år.

– När jag var yngre så försökte jag få framgång. Vad som ändrat sig de senaste åren är att jag vet mycket mer om vad som krävs för att få framgång. När man blir äldre ser man tydligare vilka ingredienser som måste finnas, sedan är det inte säkert att det blir så ändå.

I All In – eller ”Allan”, som Peder kallar honom – har han hittat allt. Valacken med den anspråkslösa mankhöjden på 163 centimeter har en kapacitet så ovanlig att han tillägnats en tv-dokumentär. Det handlar inte bara om fysik utan, som vore han en mänsklig atlet, om mental inställning och förmåga att prestera i skarpt läge. Tajming om man vill, enligt Peder Fredricson.

– De bästa hästarna är också intelligenta. Dels plockar de upp kommunikationen och dels förstår de vad de ska göra: när de ska koppla av och ladda på. Lika viktigt som det fysiska är hästens inställning och förmåga att förstå vad det går ut på.

Han beskriver All In som en god vän.

– Man får anpassa sig väldigt mycket efter honom. Han är väldigt nyckfull. Är det saker som han inte tycker om så tycker han verkligen inte om det. Men han är genomsnäll. Och han är smart: han vet vad det handlar om.

2016 vann ekipaget OS-silver i Rio de Janeiro, i somras EM-guld i Göteborg. Karriären inleddes med barndomens barbackaritter. Pappa Ingvar Fredricson, veterinärprofessor och senare chef för Skånestuteriet Flyinge, försåg sina söner med hästar. Peder och storebror Jens, i dag känd hoppryttare, tillbringade tiden före och efter skoldagen i stallet. När de under en period framstod som mer intresserade av fotboll, svarade pappa Ingvar med att tömma stallet på hästar och deklarera att de var sålda.

– Det har säkert präglat mig. Jag tyckte att det var en ganska hård gest men samtidigt en bra lärdom. På två sätt. Det ena var att vi inte behövde hålla på med hästar, det var ett fritt val. Det andra var att lära sig att har man levande varelser så måste man respektera dem och ta hand om dem. De får aldrig komma i andra hand.

När sensmoralen uppfattats återvände hästarna, som i själva verket placerats nästgårds. Engagemanget i ridsporten är sedan dess totalt. Fälttävlansstarten i OS i Barcelona 1992 gjorde Peder Fredricson, då 20 år, till den yngste svenska OS-ryttaren någonsin. Men karriären har inte varit någon spikrak resa mot världseliten. Innan sponsorkontraktet med H&M arbetade Peder Fredricson ett tag som grafisk designer.

Hästintresset har ofta yttrat sig på detaljnivå. När han var ung lärde han sina hästar att lägga sig ner på befallning. Genom åren har han grottat ner sig i horsemanship, ägnat sig åt longering, fördjupat sig i hästskötsel.

– Trots att det inte gav någon framgång så var det jätteroligt. Och med en häst som All In, som är lite speciell, så har jag nytta av det som jag lärde mig. Om jag hade tävlat på högsta nivå hade jag inte haft möjlighet till det, förstår du hur jag menar?

Omvägarna har gett utdelning även om du inte visste att de skulle göra det då.

– Ja, så kan man säga. Och det ger också lite mervärde. Det handlar inte bara om att vinna, vinna, vinna. Det finns så mycket runtomkring som är värt mycket. Jag älskar att göra det jag gör nu men jag skulle inte vilja ha gjort det varje dag sedan jag var 15.

Foto: Jeffery Richt
Foto: Jeffery Richt

I dag fokuserar han på tävlandet och familjen. Förr hade han tid att måla. Konstintresset delar han med hustrun Lisen Bratt Fredricson, som han träffade 1995 när han arbetade i Hovstallet som instruktör.

Han minns hur han brukade rida förbi Lisens trädgård. ”Djurgårdens Villa Villekulla med lösa hästar på tomten”, enligt Lisens beskrivning. Hon hade lagt märke till honom redan -92, i en artikel från OS i Barcelona.

De ser fortfarande kära ut.

I dag driver Lisen en webbshop, arrangerar tävlingar och ansvarar för gården och hästförsäljningen. Få hästar pensionerar sig på Grevlunda. De flesta köps in som ung-hästar och tränas för att nå toppnivå, innan de säljs under peaken av sin karriär. Prismässigt är de värda mest mellan åtta och 12 år, tävlingsmässigt håller de Grand Prix-nivå upp till 16. Det rör sig om stora affärer, normalt tiotals miljoner kronor, och mycket ska stämma: från köpare till godkända röntgenbilder. För stunden håller en av stallets topphästar på att säljas.

– Med den här hästen känner jag att det är rätt. Det är en häst som är på toppen av en karriär och jag har en köpare som är jätteintresserad. Antingen får man tänka att jag vill behålla den och veta att hästen har ett eller två eller tre år kvar och då får jag sälja den för mycket mindre pengar. Nu har jag möjlighet att investera i andra hästar och bygga för framtiden.

Han vill inte avslöja mer än att försäljningen inte gäller All In, vars värde enligt ridsportsajter befinner sig på en hisnande skala mellan 100 och 200 miljoner kronor. Ridsporten är erkänt dyr. Tävlande på hög nivå kräver kapital och kontakter. All In, till exempel, ägs av H&M-miljardären och hästentusiasten Charlotte Söderström.

– Jo, jag vet, det är en stor fråga. Det klart att det underlättar om man har en massa pengar när man börjar, men jag skulle säga att det är väldigt många saker som är viktigare än pengar för någon som börjar med ridning. Pengar kan du skaffa dig längs vägen. Talang, inställning och ambition är inneboende. Det är inte säkert att det finns bara för att du har pengar.

Peder Fredricson och hustrun Lisen Bratt Fredricson på Grevlunda.
Peder Fredricson och hustrun Lisen Bratt Fredricson på Grevlunda. Foto: Jeffery Richt

När ”Ryttareliten”, ett tv-program om yrkeskåren som titeln antyder, sändes för ett par år sedan kritiserades överklassmarkörerna på kultursidorna. Ridsporten provocerar. När Peder Fredricson vann Jerringpriset förra året rasade sportkrönikörerna. Unga stalltjejer anklagades för kupp och röstfusk. Då ansågs problemet vara det omvända: ridningen var så mycket av en folksport att de andra idrottarna inte hade en chans. Peder Fredricson har skakat av sig kritiken, men tycker inte att genusaspekten ska underskattas.

– Den har nog väldigt stor betydelse. Trots att det är tillåtet att rösta flera gånger tror jag att många tyckte att tjejerna tog för stor plats. Det hade nog inte varit samma debatt om det gällde fotboll, så det finns nog helt klart ett genusperspektiv.

I januari vann han Jerringpriset igen, trots att han efter uppståndelsen förra gången sade att han inte skulle vilja det. Han är inställd på andra priser. Helst OS-guld 2020.

– Det handlar om tajming och hundradels sekunder. Du måste vara väldigt fokuserad på att vinna. Så fort du inte är det, tappar du det. En sak har jag insett, och det är att man måste göra rätt prioriteringar om man ska bli framgångsrik. Innan så målade jag mycket och körde traktorn här på gården. Det var ett bra liv, inget fel med det. Men nu har jag inte klippt gräsmattan på hela sommaren.

Traktorn körde han däremot nyligen. Gårdsbacken var igensnöad när han skulle iväg med hästlastbilen till en Grand Prix-tävling, och krävde snöskottning. Klockan var halv fem på morgonen.

Foto: Jeffery Richt

Till Toppen