Ryszard Kapuscinski död

Ryszard Kapuscinski kom aldrig till Trobrianderna. Det var dit, till den lilla ögruppen utanför Nya Guinea, han planerade sin nästa reportageresa, berättade han när han besökte Stockholm förra året. Men sjukdomen hann före. I tisdags kväll avled han på Banachasjukhuset i Warszawa, 74 år gammal.

Under strecket
Publicerad
Ryszard Kapuscinski vid sitt besök i Sverige i mars 2006.

Ryszard Kapuscinski vid sitt besök i Sverige i mars 2006.

Annons

Författare, poet, fotograf och föreläsare kunde Ryszard Kapuściński titulera sig, men det är nog ändå som skrivande journalist han i första hand kommer att bli ihågkommen.
Världsreporter kan man lugnt kalla honom, både därför att han hade hela världen som arbetsfält och därför att han antagligen var världens bästa reporter. Han nämndes flera gånger under de senaste åren som Nobelpriskandidat, en ära som har vederfarits få av hans journalistkolleger, om ens någon.
Ryszard föddes 1932 i Pinsk i dagens Vitryssland. Några minnesbilder från sin barndoms stad ger han i den mästerliga reportageboken Imperiet, som handlar om Sovjetunionen under sönderfallets år.

Under flera decennier, från 1950-talet och framåt, var han verksam som utrikeskorrespondent, bland annat för den statliga polska nyhetsbyrån PAP. Framför allt arbetade han i Latinamerika, Asien och Afrika, de revolter, kupper, attentat och konflikter han rapporterat om är oräkneliga. I en SvD-intervju har han berättat hur hans reportage hanterades under kommunisttiden – de texter som publicerades i offentliga medier var omskrivna och nerstrukna av hemmaredaktionen för att passa det ideologiska klimatet, medan den ocensurerade versionen spreds i nyhetsbrev inom den polska makteliten. ”Det finns ju”, som han påpekade, ”alltid en krets av människor som måste veta hur det verkligen är”.
Men – och det är det som är det märkvärdiga med Ryszard Kapuściński s reportagekonst – han skildrade också vardagslivet i de länder där han vistades, från ett djupt humanistiskt perspektiv och med en respektfull inlevelse och en öppenhet av ett alldeles särskilt slag. Så kan man bara berätta om man verkligen varit på plats, sett, hört och känt med sina egna sinnen. Det var också så han arbetade, i sin antike mentor Herodotos anda: res dit, var där, lev med människorna även om det betyder att du får gå lika hungrig som de. Han menade det bokstavligt – under en av sina resor i Afrika gick han ner elva kilo, har han berättat.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons