”Ryssland har länge utmanat andra stater”

Om Väst borde ha tagit större hänsyn till ryska säkerhetsintressen borde Ryssland rimligtvis ha visat större respekt för de forna Sovjetstaternas suveränitet och självständighetssträvanden. Det skriver Markus Göransson, fil. dr. i internationell politik, i en replik.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov i samspråk med president Vladimir Putin.

Foto: Mikhail Klimentyev/AP

Kreml i Moskva, Rysslands maktcentrum.

Foto: Ivan Sekretarev/AP

Markus Göransson.

Foto: Privat
Annons

Jens Stilhoff Sörensen skriver att rysk utrikespolitik inte är revanschistisk utan inriktad på att bevara status quo. Det är ett resonemang som övertygar i vissa avseenden och erbjuder ett korrektiv till några av de mest historielösa analyserna av rysk aggression som har florerat på senare tid. Från ryskt håll är det lätt att uppfatta den politiska utvecklingen i Europa sedan kalla krigets slut som att västmakterna i allt högre grad har inkräktat på ryska intressesfärer och därmed hotat den europeiska maktbalans som upplevs garantera rysk säkerhet. Ryska maktspråk i Georgien, Ukraina och andra forna Sovjetrepubliker kan ses som reaktioner på utfästelser om närmare samarbete med och medlemskap i EU och Nato.

Där Stilhoff Sörensens resonemang brister är i antagandet att det någon gång fanns ett stabilt status quo som Ryssland, men inte Väst, ville bevara. Det är att bortse från den oerhörda instabilitet som Sovjetunionens sammanbrott gav upphov till och som både rysk och västerländsk politik har sökt att hantera sedan dess. Sovjetunionens kollaps födde inte bara femton nya stater utan också ett stort politiskt vakuum och starka spänningar kring de nya staternas förhållande till den forna metropolen i Moskva. Moskva var föga benäget att acceptera det ”status quo” som Sovjetunionens upplösande medförde – det vill säga bildandet av nya suveräna stater med ambition att föra en självständig utrikespolitik – utan försökte att flytta fram sina ställningar för att bevara något av sitt forna inflytande. Samtidigt försökte EU och Nato att inlemma forna Sovjetrepubliker och sovjetiska satellitstater i andra typer av internationella samarbeten och strukturer, vilket bäddade för motsättningar.

Annons
Annons
Annons