Annons
Recension

AniaraSuggestiv snabbspolning av rymdeposet

Emma Lindblad, Yvonne Lombard och Annika Hallin. Bakre raden: Signe Barfoed, Aleksa Lundberg, Jasim Mohamed och Josefin von Zeipel.
Emma Lindblad, Yvonne Lombard och Annika Hallin. Bakre raden: Signe Barfoed, Aleksa Lundberg, Jasim Mohamed och Josefin von Zeipel. Foto: Micke Grönberg/Sveriges Radio
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Aniara

Genre
Radioteater
Regi
Signe Barfoed och Josefin von Zeipel

Dikteposet om goldondern Aniara – som ska föra människor till Mars men kommer ur kurs och under flera decennier färdas mot evigheten – är en magnifik undergångsskildring som så småningom gav Harry Martinson Nobelpriset. Verket kom ut 1956 och bär spår av sin tid, erfarenheter av ett gånget världskrig och atombomben samsas med en poetisk visshet om att Gud är död. Det vilar ett nästan beckettskt drag över verket, en iskall känsla av att det mänskliga livet är meningslöst. Texten är ändå stundtals lekfull, ”gejd och vlam” som Daisi Doody säger.

Radioteatern sänder nu en knappt timslång bearbetning av dikten, skapad av Signe Barfoed och Josefin von Zeipel samt musiksatt av organisten Tomas Hallonsten som verkar mycket inspirerad av elektronmusikkompositören Ralph Lundsten. Till tonerna har man också lagt Nasa:s upptagningar från rymden. Ett sfäriskt knaster. Inspelningen är en kör av sju röster, alla kvinnor utom en: Jasim Mohamed. Här läser Annika Hallin strikt och tydligt, Yvonne Lombard med samlad tung erfarenhet och Aleksa Lundberg med en röst rik på ljusa och mörka klanger.

”Aniara” är en text om ännu en katastrof och lär aldrig bli inaktuell. Här ropar en grupp människor ut sin ångest, eller distraherar den med nyuppfunna religiösa kulter och sexualitet. Texten är kraftigt nerstruken och här blir det än mer tydligt att Martinson skriver ”Aniara” som en metafor över det mänskliga livet, en meningslös färd mot det okända. Till sist återstår bara radioaktiv mull av alla förhoppningar.
”Jag drömde mig ett liv men glömde vara” fortsätter han dikten som är en existentiell skildring men på samma gång vill varna för atomvapnet – det som till sist får Dorisburg att utplånas och gör Aniaras resa än mer meningslös och utan mål. Vi har aningslöst skapat vårt eget Ragnarök.

För den som älskar ”Aniara”, dess komplexitet och många olika röster blir radioversionen en snabbspolning men den är ändå suggestiv. Rymdskeppet blir en sarkofag. Urmodern, trösterskan Miman exploderar och människan är raderad. ”Aniara” fortsätter att beröra och fascinera.

Premiär söndag 7 juni P1 kl 20.03

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons