Annons

Ryggmärgsreflexer räcker inte för att bemöta SD

Björn Söder. Till höger: Cirka 300 personer från Nacka, Danderyd, Vaxholm, Tyresö, Upplands Väsby, Norrtälje, Södertälje och Nykvarn som blivit svenska medborgare deltog i en ceremoni utanför riksdagen 2014.
Björn Söder. Till höger: Cirka 300 personer från Nacka, Danderyd, Vaxholm, Tyresö, Upplands Väsby, Norrtälje, Södertälje och Nykvarn som blivit svenska medborgare deltog i en ceremoni utanför riksdagen 2014. Foto: Per Groth, Sören Andersson/TT

Många som har kritiserat Björn Söders uttalande om etnisk nationalism har svårt att hålla isär begrepp som medborgarskap, nation och etnicitet. Det är synd, för här finns verkliga frågor som behöver ges genomtänkta svar, skriver statsvetaren Björn Östbring.

Under strecket
Publicerad

I standardverket ”Den globala nationalismen” (1998) beskriver Björn Hettne, Sverker Sörlin och Uffe Østergård hur de skandinaviska länderna utgjort ett undantag i Europa och världen: här har begreppen stat, samhälle och nation överlappat ”i helt enastående grad”. Författarna noterar att många människor i dessa länder därför har stora svårigheter att begreppsligt hålla isär statlig politisk tillhörighet (medborgarskap) från nationell identitet och etnisk identitet.

Men måste vi vara så dåliga på att hålla isär begreppen som reaktionerna på andre vice talmannen Björn Söders (SD) till synes etniska nationalism har avspeglat den senaste veckan? Trots allt existerar inte det ovanligt stora ”överlappet” längre i Sverige. Många invånare i samhället är inte medborgare; medborgarskapet är inte knutet till gemensamt språk och identitet (nation), och många som ändå upplever sig dela en sådan gemensam kulturell identitet med majoritetssamhället har numera en annan etnisk bakgrund än svensk. Man hade kunnat tro att politiker och debattörer numera var bekanta med dessa och andra fundamentala politisk-sociologiska begrepp.

Annons
Annons
Annons