X
Annons
X

Andreas Hedberg: Rydberg låste Singoalla i dåtida ideal

Litteraturhistoriska jubileer är så vanliga att de trots sin förmenta högtidlighet har kommit att tillhöra vardagen. Men lagom till julhelgen infinner sig en bemärkelsedag av anmärkningsvärd betydelse. En av Sveriges mest lästa kärleksberättelser fyller 150 år. Det är ett jubileum som torde gå de flesta förbi, liksom berättelsens första uppdykande på bokmarknaden gjorde för halvtannat sekel ­sedan. Viktor Rydberg skulle just fylla 29 år när han sent på hösten 1857 lämnade sitt manuskript till redaktionen för "Aurora. Toilette-Kalender för 1858". Av kalenderns 184 sidor upptas 135 av den långa ­novellen "Singoalla. Romantisk Sagodikt af Victor Rydberg". Under hundra års tid skulle denna berättelse komma att älskas sönder och samman – först av författaren, som vägrade lämna ursprungstexten i fred, sedan av 1900-talets litteraturhistoriker.

Efter den första publiceringen dröjde det bara sju år innan Rydberg fick anledning att uppdatera sin historia. Representanter för huvudstadens litterära parnass hade hört ryktet om den göteborgska Handelstidningens begåvade medarbetare, och efter tre års övertalningsförsök och många påminnelser kunde Stockholms-förläggaren Oscar Lamm på sommaren 1865 låta trycka den första bokupplagan av Rydbergs berättelse, nu med titeln "Dimmor. Fantasier och historier af Victor Rydberg. I. Singoalla" (titeln är missvisande, några fler "dimmor" kom aldrig att publiceras). Förseningen hade sin högst naturliga förklaring. I sitt självutplånande förord beskriver Rydberg historien som "ett kuriosum, som för flera år tillbaka varit ­offentliggjordt ­ i någon oläst kalender och nu, efter en mild skärskådning af sin upphofsmans öga, för andra gången framlägges". Denna "milda skärskådning" var i själva verket en omfattande redigering, med ett nyskrivet slut­kapitel som gav en helt ny berättelse. Historien om riddar ­Erland Måneskölds kärlek till Singoalla, en främling från "Egypti land", slutar nu i lugn förtröstan, med en uppmaning till ­läsaren att söka sin trygghet hos Gud. Den "vilde Erland" framlever sin ålderdom som eremit och asket, sedan han för alltid har försakat sin jordiska kärlek.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X