Recension

NoahFrån miljömedveten familjefar till James Bond-skurk

Det är ingen nöjesresa Noak ger sig ut på – vare sig för honom eller för biobesökarna. Darren Aronofskys ”Noah” följer fasta formler och blir mest en klichéfylld melodram om syndafloden.

Under strecket
Publicerad
Annons

Mina känslor är synnerligen blandade när jag vacklar ut i vårsolen efter att ha genomlevt och överlevt syndafloden och Guds vrede över den dåraktiga skapelsen i effektfull 3D. Många frågor förblir obesvarade.

Ta till exempel detta med kosthållningen. Noak – vi fortsätter väl att kalla honom så trots att den oöversatta filmtiteln säger något annat – var ju som vi vet styvt 500 år gammal när han fick sina söner Sem, Ham och Jafet. Och här uppenbarar han sig inledningsvis som en någorlunda välmotionerad filmstjärna i välsittande djurhudar. Men kött äter han inte, hans veganism är närmast militant; det är bara Kains onda avkommor som dödar för att mätta sina magar, och just köttätande framställs som synnerligen vulgärt och obehagligt.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons