Annons

Ruskigt farligt och ”ren rasism”?

Kolumn | Svenska i klassrummen
Göran Skytte är företagare och författare.

Publicerad

Två folkpartister i invandrarstaden Malmö har uttalat att de vill ha en lag som ska se till att skolelever talar svenska på lektionstid. En tanke vars för- och nackdelar man skulle kunna pröva i sansad ton.
För egen del är jag benägen att tro att det skulle kunna bli ungefär som förbudet att gå mot rött ljus. Mer ägnat som riktlinje än som lag. Alltså inte mycket att bråka om.

Men så händer, återigen, det obegripliga. S-vänstern och public service och medieetablissemanget går i gång. Detta är ingen liten sak. Det är en STOOOR sak. Och nu måste man upp till försvar. För mänskligheten, i princip.
Aftonbladet slår till med en helsidesrubrik: ”Ruskigt nära ren rasism.” Men hallå (som man säger), ska vi inte sansa oss lite nu, vara lite försiktiga med orden och begreppen?
Om svenska på lektionstid kallas ”rasism”, hur ska vi då benämna verklig rasism och verkliga rasister? Visst är det väl ändå viss skillnad mellan ett påbud att
tala svenska i svenska klassrum - och att hävda att en grupp utlänningar är av sämre ”ras” än ”renrasiga” svenskar. Eller?

Annons
Annons
Annons