Annons
Recension

Residual bits of sunlightRummet fascinerar i Örjan Anderssons ruinstudie

Daniel Whiley, David Norsworthy, Paul Lee i ”Residual bits of sunlight” av Örjan Andersson.
Daniel Whiley, David Norsworthy, Paul Lee i ”Residual bits of sunlight” av Örjan Andersson. Foto: SÖREN VILKS
Under strecket
Publicerad

Hörsalen har blivit ett slags ruinlandskap som ekar av natur och mänsklig aktivitet: golfpeggar i drivor, utspridda kabelvindor. Det är ett dunkelt, gåtfullt och stundtals intimt rum som sveper med oss i en känsla av ovisshet, men blicken dras även mot de stora fönstren och den glänsande staden utanför – där ironisk nog en fasadvepa med reklam för en bank hamnar i fokus. Kontrasten mellan det som utspelar sig på scenen och verkligheten utanför kunde inte vara större.

Det är ett sammanträffande att Örjan Andersson och kollegan Ina Christel Johannessen med några veckors mellanrum har premiär på varsitt dansverk som inspirerats av en övergiven industribyggnad - dystopiska, postindustriella miljöer som i sitt förfall blir en plats för något nytt. Men om Johannessens ”Wasteland” på Göteborgsoperan var en tydlig samtidskommentar om resursslöseri, utsatthet och våld, så är Anderssons ”Residual bits of sunlight” en mer svävande betraktelse.

Annons
Annons
Annons