X
Annons
X

Lena Johannesson: Rum för sorg, tröst och avsked

Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården i Stockholm.
Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården i Stockholm. Foto: AOP

Alla har någon gång upplevt den svindlande känslan av att komma in i rum, där gränsen mellan väggar och tak, ute och inne har upphävts. Välkomnande rum, där arkitekturen vilar öppen ut mot naturen genom generöst glasade väggar eller där väggarna helt och hållet har dragits åt sidan. Det är ofta i museimiljöer som vi överraskas av dylika rumslösningar, men i de sammanhang jag tänker på väntar en paradoxal kontrast. I rummets mitt, vanligen ljust belyst, står nämligen en kista på sin katafalk. Den är överdådigt blomsterprydd, men dess närvaro rycker oss raskt tillbaka till anledningen till att vi över huvud taget fått uppleva detta rums symbios med naturen. Det är begravning, och rummet vi trätt in i är ett begravningskapell. Omärkligt överger vi vårt primära intryck av arkitekturen, går in i sorgen och situationen och riktar om oss för att utföra och bevittna den avskedsceremoni vi kommit dit för. Denna upplevelse kan vi ha nåtts av i Skogskrematoriet av Gunnar Asplund, i Norrköpings krematorium, i Uppståndelsens och Det eviga livets kapell i Gävle, i Pilgrimskapellet i Järfälla eller i Sankt Mikaels kapell i Mora.

Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården i Stockholm.

Foto: AOP Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X