Johanna Lindbladh:Rotandet i sovjetiska trauman provocerar

På ryskt och vitryskt håll har valet av Svetlana Aleksijevitj till årets Nobelpristagare i litteratur varit kontroversiellt. Den kör av vittnesmål som hon väver ihop i ”Utopins röster” utmanar nämligen det totalitära språk som ännu existerar som ett arv från Sovjettiden.

Under strecket
Publicerad

Svetlana Aleksijevitj.

Foto: Staffan Löwstedt
Annons

Årets Nobelpris i litteratur har under hösten väckt hätska reaktioner bland Svetlana Aleksijevitjs författarkolleger i Vitryssland och Ryssland, och har nog bidragit till att ­ytterligare skruva upp den antivästliga stormaktsretorik som sedan Ukrainakonflikten på allvar har rotat sig i ryska medier. Språkbruket påminner till viss del om 1800-talets motsättning mellan slavofiler och västvänliga (zapadniki), och prosovjetiska nationalister beskyller Aleksijevitj för att vara ”liberal” och just västvänlig.

Att priset tilldelats vad man anser vara en medelmåttig journalist, vars främsta mål är att smuts­kasta Ryssland och dess förflutna, tolkas som ett medvetet försök att förnedra Ryssland. Två dagar efter tillkännagivandet publicerade tidningen ­Izvestija artikeln ”Aleksijevitj har tilldelats ett Nobel­pris i att kritisera Ryssland”, i vilken författaren Zachar Prilepin på fullt allvar menar att Akademiens val ska tolkas som resultatet av att Ryssland under de senaste åren har förnedrat väst.

Annons
Annons
Annons