Rösta för ny regering den 13 juni

Under strecket
SvD
Publicerad
Annons

Som en lång utdragen gäspning. Det finns en överhängande risk för att det blir väljarnas reaktion inför valet till Europaparlamentet den 13 juni. Valdeltagandet lär bli därefter. Förra gången, 1999, uppgick det till 38 procent av de röstberättigade. I år lär det bli lika lågt, kanske lägre. Gäspningen följs sedan av den politiska elitens suckar över det oengagerade folket.
Är det möjligt att få lite högspänning i ett val som för de flesta representerar ett spänningsfall i vardagen? Något mer måste i alla fall till för att engagera - och detta mer är knappast en finlirsdebatt om EU:s nya grundlag.

Parlamentet har blivit en allt viktigare maktfaktor i EU. Valet är alltså inte betydelselöst. Att 338 miljoner européer röstar fram sina representanter är också ett viktigt inslag i den långsamma utvecklingen mot en europeisk offentlighet. Så vad är problemet? Att folk i allmänhet har dåliga kunskaper? Att de inte känner sig som européer? Folkhemsnostalgi? Säkert. Men det är förutsättningar att utgå från, inte
förklaringar att slå sig till ro med.
I ärlighetens namn blir Europavalet mycket lätt en ganska trist historia. Det saknar ingredienser som gör riksdagsvalen till något att tala om på jobbet: kändisar, maktväxlingsdramatik och - inte minst - en känsla av att utgången har en direkt betydelse för vardagen.
Varför då inte gå väljarna till mötes? Nu verkar många utgå från att Europavalet ska gälla rätt tekniska frågor om EU:s konstitution; i stället borde det bli mer av en kraftmätning mellan Göran Persson och den borgerliga oppositionen. Alla - inklusive de politiker som väljarna känner igen - skulle ha roligare om valet blev en förtroendeomröstning om regeringen och dess politik.

Annons
Annons
Annons